Vandaler i Gamleby
Bertil Östbo. Foto: Hans Brandin
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Genom helgens illdåd, som drabbar alla civiliserade invånare i eller i närheten av Gamleby, inte minst handikappade, som väl knappast haft någon annan offentlig, öppen toalett att tillgå, har de vandaliserande fähundarna orsakat oss alla stor skada.
Anläggningen har tydligen haft en viss social uppgift vid sidan av den primära, nämligen att vara värmestuga åt en del av våra socialt utslagna, eftersom det tydligen helt saknas uppvärmda utrymmen som buss- och järnvägsvänthallar. Det skulle väl inte varit så mycket att säga om detta om ölburkar och brännvinspavor inte saboterat anläggningens biologiska nedbrytningsbäddar med snuskigt upplockningsarbete för städpersonalen.
Under de åtta år pilotanläggningar varit i drift i krigshärjade länder som Serbien och Afghanistan, i Österrikes högalper, vid finska motorvägar, vid vägrastplatser och naturreservat i Sverige har ingen avsiktlig vandalisering förekommit.
I två tidiga Terra Munda-anläggningar i Borås stals två elradiatorer, vilket inspirerade mig att uppfinna och patentera Terra Mundas kombinerade vandalsäkra ventilations- och uppvärmningssystem och en sjuk sprejade sina sexuella drömmar på ett par väggar. I övrigt har våra anläggningar varit fräscha som vid leveransen, vilket föranledde en gammal överläkare vid besök i maskinrummet vid vår första svenska offentliga anläggning att spontant utbrista: "detta är ju inte en toalett, det är ju en klinik!"
Alla våra anläggningar är öppna hela dygnet alla dagar utan övervakning och utan att tidigare ha saboterats.
I vårt förnämliga samhälle Gamleby kan vi emellertid inte värja oss mot asociala element utan måste tydligen tillgripa restriktioner, helt onödiga i långt mera primitiva länder. Antingen måste anläggningen hållas låst under dygnets mörka tid och under vecko- och övriga helger eller helt och hållet utom under idrottsevenemang.
Anläggningen kom ju till bland annat för att avlasta dungar och andra omgivningar till idrottsplatsen från de många tusen naturbehoven, en fullständig omöjlighet i ett civiliserat samhälle, och för många av besökarna i tätorten och är resultatet av vårt eget läns och vår egen orts tekniska och humanitära kunnighet. Skall samhället än en gång nödgas kapitulera för busvälde eller skall vi, civiliserade och arbetsamma människor och skattebetalare, kunna återta och behålla kontrollen över våra gemensamma intressen, över vårt eget samhälle?