Var recensionen om Wells sprungen ur avundsjuka?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Gällde frågan istället om jag önskat vara en liten välutbildad, artig, målmedveten och uthållig pianist, som dessutom begåvats med humor, en formidabel organisationsförmåga och vilja till att underhålla och ge min publik allt, i flera timmar, blir svaret:"Jaa!"
Efter att i många år ha glatts åt Robert Wells" bejublade framträdanden, både här i Sverige och runtomkring i världen, var det med förtjusning jag igen fick tillfälle att närvara vid en av hans konserter, denna gång i Västervik.
Några av besökarna kanske var lite avvaktande i början, men allteftersom kvällen fortskred, steg entusiasmen märkbart och publiken visade mycket tydligt sin uppskattning.
Att läsa recensionen i VT dagen efter borde man sluppit!
Var den möjligen framsprungen ur en förutfattad mening, som mynnade ut i en bitter avundsjuka?
Recensenten ämnar tydligen att hålla sig undan Robert Wells i fortsättningen. Det tackar jag för.
Osökt kommer jag att tänka på bokförlag, som en gång refuserade både August Strindberg och senare även Astrid Lindgren.
Vi som var där i torsdags kväll och som förstod att uppskatta glädjen och "ordningen" på scenen hade sannerligen tur - inte bara med vädret.