Vårdnadsbidrag eller kommunal kvalité?
Kvalité. Vänsterpartisterna Magnus Stavbom och Josefin Brink anser att kvalitén på den kommunala barnomsorgen kan försämras om pengar ska tas till ett kommunalt vårdnadsbidrag. Foto: Erik G Svensson/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den kommunala förskolan tillhör de institutioner i det svenska samhället som åtnjuter störst förtroende bland befolkningen. Förskolan upplevs som trygg eftersom den är öppen för insyn och granskning, och som högkvalitativ eftersom personalen är kunnig och har möjligheter till fortbildning och utveckling av verksamheten. Men allra viktigast är dock att barnen, som går i förskolan, uppskattar den. Det finns gott om studier som visar att de allra flesta barn gynnas i sin personliga utveckling av att umgås och utvecklas tillsammans med andra barn i den pedagogiska miljö som förskolan utgör.
Vänsterpartiet menar därför att det finns all anledning att satsa på att utveckla och förbättra just den offentliga barnomsorgen, nu när det finns gott om pengar i statskassan. Mindre barngrupper, högre löner för de anställda och mer personal skulle höja den pedagogiska kvalitén. Ökad tillgång till barnomsorg på kvällar, nätter och helger skulle underlätta för föräldrar med skiftjobb och oregelbundna arbetstider. Möjligheter till pedagogisk mångfald och alternativ för barn med särskilda behov skulle göra förskolan till ett bra alternativ för ännu fler.
Om resurserna istället går till vårdnadsbidrag kommer det bli svårt att utveckla den kommunala barnomsorg som de allra flesta faktiskt vill erbjuda sina barn. De försäkringar de borgerliga regeringspartierna fört fram om att inga pengar ska tas från kommunal barnomsorg till vårdnadsbidraget är mycket svåra att ta på allvar. Ett vårdnadsbidrag på 4 000 kronor i månaden, vilket är vad kristdemokraterna föreslagit, kommer att utgöra ett billigt alternativ för många kommuner, jämfört med att satsa på att bygga ut barnomsorgen. Risken är uppenbar att kvalitén på barnomsorgen försämras och barngrupperna blir större.
Rätten till barnomsorg är dessutom en grundläggande jämställdhetspolitisk- och rättvisefråga. Tillgång till bra, subventionerad barnomsorg för alla barn är en förutsättning för att kvinnor ska kunna kombinera föräldraskap och förvärvsarbete. Vårdnadsbidrag har där det prövats i stort sett endast utnyttjats av kvinnor. Det är alltså ett bidrag som i praktiken skulle betalas ut för att hålla kvinnor borta från arbetsmarknaden i långa perioder. Det är obegripligt med tanke på att regeringens politik i övrigt helt fokuserar på att alla ska arbeta mer - gäller inte den målsättningen för kvinnor?
Det föreslagna vårdnadsbidraget är dessutom så lågt att det inte är ett alternativ för exempelvis ensamstående mammor, eller för familjer där båda föräldrarna är lågavlönade. Däremot är risken stor att vårdnadsbidraget kommer att framstå som ett hyfsat alternativ till den urholkade a-kasseersättningen och det socialt stigmatiserande socialbidraget för kvinnor som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Så har resultatet blivit i andra länder där liknande bidrag införts, vilket lett till att i synnerhet invandrade och lågutbildade kvinnor låsts ute från arbetsmarknaden och fastnat i beroendeställning till sina män för sin försörjning. Vårdnadsbidraget riskerar dessutom att öka diskrimineringen av alla kvinnor på arbetsmarknaden. Vi vet att arbetsgivare redan i dag drar sig för att anställa unga kvinnor med argumentet att de kommer att vara föräldralediga under långa perioder. Hur kommer det inte då se ut med ett bidrag som gör att kvinnor kan förväntas stanna hemma ännu längre?
Varken barnen, kvinnorna eller samhället har något att vinna på en återgång till ett hemmafrusamhälle. Vi vill istället hitta lösningar som ger kvinnor och män möjlighet att kombinera jobb och familjeliv på lika villkor. Det förutsätter en väl fungerande barnomsorg, rimliga arbetstider och en rättvis fördelning av ansvaret för hem och barn. Det tror vi är bra också för barnen.