Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kommentar till Kristdemokraternas insändare "Kompetenta föräldrar" i Västerviks-Tidningen den 31 mars.Jag tillhör den skara människor som anser att införandet av kommunalt vårdnadsbidrag är en kvinnofälla, eventuellt en mansfälla, men absolut en fälla.När jag läser i Désirée Liljevalls insändare "I stället för att göra rejäla satsningar på att utveckla den fantastiska svenska förskolan har vårdnadsbidraget införts" så gör jag en helt annan tolkning av den texten än vad insändarskribenterna till "Kompetenta föräldrar" gör. Jag ser Liljevalls text som en sorts tröst till föräldrar som inte har råd att stanna hemma mot ett vårdnadsbidrag på 3000 kronor i månaden. Till och med Kristdemokraterna skulle vilja ha ett högre vårdnadsbidrag, kanske 6000 kronor i månaden. Alla föräldrar vill sina barn det allra bästa. Ett alternativ kan kanske vara att lita till att barnen har det bra på dagis, tillsammans med andra barn och tillsammans med personal som valt sitt yrke utifrån intresse för barn. Ett annat alternativ kan vara att stanna hemma med barnen och lita till att den andra föräldern försörjer hela familjen. Det kan kanske bli lite ensamt om man bara har ett eller två barn, det blir säkert ont om pengar till mat och hyra. Det fungerar inte alls om man är en ensamstående förälder. Författarna till "Kompetenta föräldrar" avslutar sin insändare: "Hur man någonsin kan tycka att det är en fälla att ta hand om och uppfostra sina barn, oavsett om man är man eller kvinna, är för oss en gåta. Låt föräldrarna själva bestämma!"Jag vill avsluta med att försöka förklara vad en fälla är.Enligt Wikipedia: En fälla är ett redskap som i samband med jakt används för att fånga in djur. Det finns två huvudtyper av fällor, dödande och de som är avsedda att fånga djuren levande. Med fällfångst förstås jakt med hjälp av fällor. Se även råttfälla, fångstgrop , rävsax. För att få insändarskribenterna att förstå hur man kan se det som en fälla att uppfostra barn vill jag att de tänker bilder. I fällor lockar man ofta med något som vid första åsynen verkar bra och tilltalande, till exempel ost i råttfällan, men som sedan visar sig vara ett lockbete som är till skada. På samma sätt är vårdnadsbidraget initialt kanske lockande. Vi älskar vårt barn och vill det det bästa. Jag är övertygad om att föräldern snart ser sig som lurad i en fälla. Barnet blir kanske ensamt och understimulerat. I Sverige 2009 har vi igenomsnitt 2 barn och flertalet familjer väljer trots allt daghem till sina mindre barn. Var finns lekkamraterna? Hur ska familjen klara sig på en inkomst? Baka eget bröd och odla grönsaker? Vem ser efter det barnet medan föräldern bakar och odlar? Vilken yrkeskarriär kan den förälder som varit hemma med småbarn, i kanske 10 år om man har två barn, komma tillbaka till? Hur gör ensamstående föräldrar? Vilket är deras val? Det är för mig en gåta att man inte kan se vårdnadsbidraget som en kvinnofälla /alternativt en föräldrafälla.
