Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter att nu ha bott i Västervik i lite mer än 6 månader tittar jag nu tillbaka och se både en hel del som gör mig glad, men tyvärr också sådant som jag inte är lika glad över. En sak är vad som tycks, Västerviksbornas ständiga överklagande och missnöje. Det överklagas vattendomar, bygglov för både det ena och det andra (Gertrudsvik och nu det påbörjade hotellet på Gränsö). Man klagar på öppentider på stadens krogar, på trubadurernas speltider. Man skriver insändare och klagar på på de planerade byggena ute vid Tändstickan och likaså de planerade bostäderna ute på Gränsö. En liten butik anmäls för att den säljer mat (utan korrekt tillstånd) och den som anmäler menar att det inte finns något personligt i detta utan att "rätt ska vara rätt". Ett argument som som alltför ofta dras fram när det gäller skäl till olika överklaganden.Jag kan inte låta bli att fundera på vad det är för sorts människor som klagar och överklagar vad som tycks, de flesta beslut och domar. Alla ni som hävdar att "rätt ska vara rätt" eller som tycker det fattas en kommatering eller ett litet frågetecken som ska rätas ut. Vissa saker måste nog överklagas, men ska det vara nödvändigt med varenda beslut som tas? Jag är rädd att denna vackra stad blir en stad i bakåtsträven. En stad som gör sig känd genom att inte vilja. Att inte se möjligheter utan i stället försvåra. Att förhala och förhindra. Hur ska vi då få människor och företag att flytta hit? Dessutom, kanske ännu viktigare... Hur ska vi få invånarna som redan bor i denna vackra stad att stanna kvar?
