På grund av regler från din plattformsleverantör kan du tyvärr inte utföra prenumerationsärenden i appen.
Insändare: Varför kommer de äldre i sista hand i omsorgen?
Västervik2007-11-30 00:05
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Varför kan vi inte få jobba där vi trivs och där de gamla känner igen oss?"Det här är ett citat från artikeln "Vikariesituationen väcker heta känslor" i VT för några veckor sedan som fångar exakt vad många vikarier känner.Som det är nu tas ingen hänsyn till vilket äldreboende man har erfarenhet från, hur mycket engagemang man lagt ner på de gamla eller hur bra samarbetet har fungerat i arbetsgruppen.Vikarierna är helt utlämnade till bemanningsservice, som flyttar runt på dem som om äldreboenden vore likadana "fabriker" i hela kommunen. Men det är ju människor det handlar om! Äldre människor som behöver trygghet, personal de känner igen och som känner dem. Någon som vet och känner till deras vanor vilket är mycket viktigt, speciellt på demensboende. Även för de anhöriga är det viktigt med personal de känner igen och tryggt kan vända sig till.Som det nu fungerar i äldreomsorgen har varje omsorgstagare en speciell kontaktperson i personalgruppen. När personalen hela tiden byts ut skapar det otrygghet för både anhöriga och omsorgstagare. Risken ökar även för att det blir misstag med exempelvis mediciner när nya vikarier sätts in hela tiden.Ingen vikarie klarar av att vara insatt i arbetsuppgifterna på hur många olika äldreboenden och avdelningar som helst. Vikarier är ju inte mer än människor de heller! Människor som bemanningsservice tydligen kan behandla hur de vill och som inte har något inflytande över sin egen situation. Vi som har läst till undersköterska ska dessutom få arbete i första hand, men vid åtskilliga tillfällen har outbildad personal satts in, utan att vi har blivit uppringda. Personalen på en avdelning, där man själv är van, kan berätta att de haft timvikarier varje dag. Själv har man inte blivit tillfrågad. Många gånger har man dessutom fått ett både orättvist och otrevligt bemötande från bemanningsservice.Samtidigt försöker man självklart som vikarie att vara glad och positiv mot de äldre och utföra ett bra arbete. Tyvärr så går mycket av den energi man vill lägga på sitt jobb till oro över den egna arbetssituationen.Vi älskar verkligen vårt arbete, men känner en allt större uppgivenhet och trötthet.Hur länge är det "tänkt" att en vikarie ska orka?UPPGIVNA UNDERSKÖTERSKOR I NORRA KOMMUNDELEN
