Varför ökade klassklyftor och en allt sämre välfärd?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Företagen och kapitalisterna beskattas väldigt lätt medan arbete och konsumtion beskattas mycket hårt. Sedan skapar regeringspartiet massarbetslöshet så att de redan lågavlönade blir arbetslösa med låg a-kassa och till råga på allt en veckas karens. Varför ställer inte den fackliga rörelsen några krav på regeringspartiet som man gjorde tidigare? Liksom man ständigt backar inför företagens hot och inte tar några egna initiativ när företagen flyttar ut sin tillverkning till låglöneländer och anpassar sin lönepolitik till nyliberala teorier och mytbilder och i många fall följer företagens förslag med undantag från turordningsregler vid avskedande.
Men för att citera en känd facklig ledare "Vi måste tänka på våra kunder". Finns det fler med samma tankar? I så fall är det inte svårt att förstå varför Västerviks arbetarekommun stod bakom motionen från s-kvinnorna om att införa pigor på nytt i detta land. Kanske får dom förtur om detta blir verklighet efter valet? En tanke i detta sammanhang, kommer det en motion från samma motionär om att återinföra statarna i detta land? Hemska tanke.