Varför tar ingen ansvar för dem som drabbats av Vioxx
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi kan kan konstatera:
1. Läkemedelstillverkaren har tjänat miljarder på ett läkemedel som inte var färdigt analyserat och utprovat. Apoteket och staten har tjänat tusentals kronor på att sälja det.
2. Tydligen har läkarvetenskapen i Sverige känt till faran med Vioxx i mer än ett år. Ändå är det ingen som slagit larm.
3. Apoteket nekar att ta i fallet, om man begär att få pengar tillbaka på obrukat gift (så kallad medicin). Apoteket hänvisar till annat företag och ?glömmer? att man har ett ansvar då man sålt det. Apoteket har sålt gift som medicin utan att inse sitt ansvar. Vioxx var ett dyrt gift (drygt 1.100 kronor per ask). Kom också ihåg att politikerna har gett apoteksanställda ansvar att byta ut dyr medicin. Eftersom apoteket registrerar receptkunderna borde inte apoteket ha sänt ut information till de kunder som tagit Vioxx samt råd hur man ska bete sig i nuvarande läge?
4. För att tysta media lovade läkemedelsföretaget via tv att det skulle betala tillbaka pengarna på oförbrukad Vioxx till apotekets kunder. Men tydligen ?glömde? företaget att uppge att man bara betalade kunder som köpt medicinen efter den förste april i år. Är Vioxx ätbart före detta datum? Varför just förste april?
5. Företaget spelar med att trots att många har dött kan inte anhöriga bevisa att Vioxx är anledningen till dödsfallet. Det sägs att överlevande inte kan bevisa de skador de fått.
6. Svenska läkemedelsmyndigheter sover.
7. Som vanligt sover justiteministern.
Följande frågor är berättigade: En tablett dödar ingen. Hur många tabletter har de som dött ätit? Efter hur många tabletter tar kroppen skada? Finns något motgift?
Alla som blivit lurade att ta Vioxx i tron att det var medicin borde vara berättigade till ett hutlöst skadestånd.
Ansvaret måste delas i första hand mellan apotek, som är det företag som har kundkontakt, och läkemedelstillverkare. Inte mellan kund och företag, eftersom de flesta kunder inte har kunskapen om vad som finns för läkemedelsföretag. Framför allt borde statliga företag visa ett större ansvar än andra och inte springa och gömma sig.
Var har vi nutidens Henning Sjöström som hjälpte Neurosedynskadade på sextiotalet?