INSÄNDARE: Vart är vi på väg?

Dagligen får vi höra i media hur många tragedier som händer i samhället och i skolan. Hur är det ställt när mobbade elever inte kan fullfölja sitt skolarbete på grund av hot och misshandel i skolan? Det är med sorg i hjärtat som man ser hur mobbarna får gå kvar och delta som vanligt i undervisningen, medan den utsatte inte orkar/kan fortsätta. Var är föräldrarna till antagonisterna, kan man undra? Vet de om vad deras telningar håller på med? Kan de inte klara att fostra dem borde någon annan göra det. Så här kan det inte fortsätta. Det anmäls och utreds, men vad händer sedan?Det är väl ändå inte meningen att den som mobbas ska straffas, det borde ju vara tvärtom naturligtvis. Det här kan vi samhällsmedborgare inte tolerera längre. Gör vi inget nu står vi med "skägget i brevlådan" längre fram och kan därmed inte hantera situationen. Det finns också lärare som går och får psykologhjälp på grund av klimatet i skolan. Vissa lärare är rädda för eleverna och vågar inte säga ifrån. Vart har respekten för andra människor tagit vägen? Kan inte föräldrarna fostra sina barn till ansvarstagande och medvetna ungdomar som respekterar andra människor, borde som sagt någon annat göra det.Jag har själv inga egna barn i skolan, men däremot barnbarn på lågstadiet som kommer hem och ställer konstiga frågor. Till exempel "Vad är en hora för något"? Eftersom detta ordbruk inte används i hemmet, frågar jag var hon hört det. "Det säger XX till fröken", svarar hon! Man häpnar och undrar vad som görs. Inte ska vi tillåta att ett barn tilltalar sin lärare på det viset utan att något händer. Undrar just om/vad som sker, eller får detta verkligen förekomma?

Insändare: Vart är vi på väg?