Vem bryr sig?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ungdomar "orkar inte" och vi föräldrar "har inte tid" att bry sig i halvsidesstora skrivelser. Visst händer det att jag läser, men det är alltför mycket politik och påhopp, liksom otrevlig "religion-pingis" mellan två bästvetare, och detta blir bara för mycket!
Klart att en insändare måste ha ett syfte, ett innehåll och gärna också vara tankeväckande. Men varför vara så aggressiv, elak, egoistisk, gnällig och skällig? Nog finns väl någon - mer än jag och ett par till - som ser livet med positiva ögon, det korta och enda jordelivet vi har. Som blir glad över en blöt hund/kattpuss mitt i bästa sömnen? Som ser fram emot helgen då maken lagar gourmetmat? Som längtar efter nästa sångövning eller teaterträff?
Visst finns vi, men vem bryr sig? Detta är väl inget att ta upp insändarplats med.
Man får kanske inte vara glad och tacksam, när man kan gnälla och skälla i stället?
Fast nog är det ett under att min cancer är borta, att ryggen känns skaplig och att migrän går att förebygga? Att ens barn har det bra, att gamla mor klarar sig själv, fortfarande. Att Anita inte bröt nacken då hon trillade nerför trappan, att vi trivs så förträffligt i Tjust! I skrivande stund ringer Ingrid och erbjuder sig att bo hos hundar och katter så vi får semester. Är inte detta fantastiskt? Men vem bryr sig? Vi så klart, men för övrigt är det väl inte mycket att tjoa om. Vanlig vardagsglädje. Vad är väl det, när det finns så mycket elände?
Solen skiner, kossorna betar utanför fönstret. Katterna småtampas lite i värmen, på altanen. På spisen puttrar en gryta, nytt recept. Doftar härligt.
Mannen i huset har varit ute med båten och fångat sju fina abborrar och en gädda. Jag har skrivit en sångtext. Lilian hörde av sig för en stund sedan och min syster i Värmland likaså.
I morgon ska jag städa, koka äppelmos, repetera med Sylvia och sjunga med kören! Så trivialt men så underbart det är att kunna vara med i svängen, att leva! Säg emot mig den som vill. Vem bryr sig?
Mitt motto är, om nu någon händelsevis skulle bry sig om denna opolitiska, ickereligiösa och alldagliga insändare, som kanske inte ens kommer in i VT.
"Gör någon glad varje dag - om det så bara är dig själv."