INSÄNDARE: Vem ska ta det samlade ansvaret om vi folkomröstar?

Den 25 februari ställde jag en fråga om varför vi ska folkomrösta om EU:s konstitution? Jag gjorde det i ett svar på en insändare från Tomas Jonsson (v). Den 2 mars skriver Jan-Gunnar Johansson att jag ska skämmas. Ja, Jan-Gunnar jag skäms men inte för innehållet i min insändare, jag skäms lite för att jag kallade EU:s nuvarande regelverk för konstitution. På den tiden jag läste statskunskap i Uppsala lärdes det ut att konstitution utgörs av det samlade regelverk som ett land eller organisation styrs med och inte bara dess grundlagar. Vi lärde oss då att konstitutionen inte enbart behöver vara en skriven sammanhållen författning utan där kan även ingå andra fördrag och utbildad praxis med mera, men nu vet jag bättre. Tack, Jan-Gunnar.
Jag skäms även mest på dina vägnar över att delta i en insändardebatt på den låga nivå som du vill föra debatten. Att i en insändare om en eventuell folkomröstning om EU:s konstitution komma dragandes med gurkor och snus visar din avsaknad av för folkflertalet begripliga argument. Jag bad om att någon för oss vanliga läsare skulle förklara varför vi ska ha en folkomröstning. Jag trodde det var din avsikt när du hoppade in i debatten. Det enda sakargument som du bidrar med är att slippa fördraget om hur böjda gurkor får var och hur snus ska få säljas. Finns det inte fler sakargument?

Du påstår och insinuerar en mängd saker om mig, allt för att själv framstå som den upplyste med rätt att tala om för folk vem som ska skämmas och vem som slipper. Jag vet inte med vilken rätt du gör det och vill inte veta det heller eftersom jag är ointresserad av personfrågor. I min insändare önskade jag att de som uttalar sig i frågan om folkomröstning klargör sitt slutgiltiga mål. Vad ska ske om konstitutionen inte godkännes av inblandade länders parlament? Vad jag förstår kommer de nuvarande reglerna att gälla. På vad vis är de nuvarande fördragen bättre anpassade att ha som grunddokument för att leda organisationen? Varför fick jag inget svar?
Hade du följt med insändarkampanjen inför folkomröstningen om medlemskapet i EU den 19 november 1994, hade du ej behövt fråga var jag står. Jag önskar ett starkt EU som kan fatta övergripande beslut, vilket du kallar att överlämna makt. Jag tror att frågor om fred och säkerhet i Europa, internationell brottslighet, globala miljöfrågor och gränsöverskridande handel bäst löses om EU kan fatta majoritetsbeslut. Vi har sett med nuvarande författning kan leda till att nationalstatens intressen ibland kan ta överhand och hur hänsyn till det egna landets aktuella inrikespolitik utgör beslutsgrund i internationella Europafrågor. Den som studerar historien vet vad nationalism kan ställa till med. Det är orsaken till varför jag hellre vill se mig och min familj som européer än som svenskar.

Jag ansluter mig till parlamentarismen, i den form den utövas i Sverige och för första gången grundlagsfästes i regeringsformen 1974. Det innebär i dag att vi vart 4:e år väljer ett parlament/riksdag vilket i sin tur godkänner statsministern och därmed hans regering. De har att ta ett samlat grepp över alla frågor inklusive våra relationer till andra länder. För att inte bakbinda regering med beslut som den anser inte sig kunna ta ansvar för har vi i Sverige ej heller någon tradition av rådgivande folkomröstningar och vår svenska konstitution ger inte heller utrymme för beslutande folkomröstningar. Vill du ändra på detta styrelseskick?
Riksdagsledamöterna och partierna ska i sin valdebatt klargöra för oss väljare var de står i EU-frågan liksom i alla andra frågor. De har den samlade utrednings- och analysförmågan att ta fram bra underlag för beslut i alla enskilda frågor inklusive EU-frågan. Därefter gör vi väljare ett val av vilket parti och vilken kandidat som är bäst på att föra de åsikter jag själv har. Vi kan inte ha ett system som liknar ett smörgåsbord, som möjliggör för det "svenska folket att i demokratisk ordning gemensamt gå till valurnorna och lägga sin röst på hur man vill ha det". Vem ska i så fall ta det samlade ansvaret? Det kanske inte behövs något samlat ansvar?

I din slutkläm visar du var du står när du erkänner att ditt slutgiltiga mål måste förbli hemligt. Du till och med hänvisar till det som en valhemlighet, vilket jag trodde var något annat. Det är skönt att få en "demokratikämpe" att öppet erkänna att han bara ser folkomröstningen som ett första steg och att det finns en dold agenda. Det ger mig anledning att ytterligare en gång tacka dig, Jan-Gunnar Johansson. Nu vet alla som diskuterar med dig att det finns en dold agenda som du inte vågar visa upp.

Insändare: Vem ska ta det samlade ansvaret om vi folkomröstar?