Vem vill bli av med kommunalt gymnasium?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kommunala monopol är i normalfallet av ondo. Än värre är dock privata monopol. Att en kommun skulle avhända sig möjligheten att erbjuda gymnasieutbildning i egen regi framstår bland annat därför som osannolikt. Av förra veckans artiklar i VT kan man tydligen inte utesluta detta i Västervik.
Med en skolledning som inte är nöjd med att ha kommunen som huvudman så är det ingen tvekan om att det behövs en förändring. Det första man tänker på är dock inte att ändra på huvudmannaskapet. I den mån referatet i VT ger en rättvisande bild är det oerhört förvånande att läsa om den kritik som indirekt framförs av de kommunala skolföreträdarna. Tror man inte på det nuvarande upplägget bör man självfallet göra något annat.
Med positiva erfarenheter från både privata och kommunala utbildningsformer välkomnar jag en ökad mångfald både när det gäller pedagogik och huvudmannaskap. Många gånger kan man uppnå detta genom att dela upp verksamheter som fastnat i gamla strukturer. Det kan många gånger ge ny kraft och skapa en inbördes konkurrens som gagnar alla. Att Västerviks kommun skulle utmärka sig genom att gå i motsatt riktning vore mycket olyckligt och stå tvärt emot allt positivt som nu händer i kommunen.
Kan verkligen kommunens innevånare vilja bli av med sin egen gymnasieskola?
Vilken barnfamilj skulle ta risken att flytta till en kommun utan ett kommunalt gymnasiealternativ?