Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I en inlaga för en tid sedan var jag tämligen kritisk mot regeringens hantering av först och främst folkpensionerna. Jag känner mig dock skyldig att förtydliga en del saker. Det första och största sveket gjorde ju förstås regeringen Persson. I det förslag som röstades igenom av s och c i riksdagen för lite mer än ett tiotal år sedan ingick att uppräkning av pensionera enligt index skulle frysas tillsvidare. Men det skulle återställas så snart landets ekonomi kom på fötter, vilket faktiskt skedde rätt snart.Den förra regeringen hade i alla fall haft minst två mandatperioder på sig att rätta till detta, fast därav blev intet. Nu trodde vi förstås att nuvarande regering skulle ställa upp på en ändring, men det ser osäkert ut.Kanske rör det på sig något. I alla fall har en siffra kommit fram - tillsammans med det infrusna index rör det sig om cirka 25 miljarder att återställa pensionerna enligt systemet. Mycket pengar, men se det så att vi har lånat ut beloppet till statskassan ett antal år.Det finns 1,7 miljoner ålderspensionärer, den största väljargruppen. Hur övriga grupper röstar kan förutses, men det är vi som avgör nästa val.Man har demonstrerat och påstått att pensionärerna fått högre skatt. Det har vi inte, det är partipolitisk propaganda. Vi drabbas förstås som alla andra av höjda avgifter, bensinskatter och så vidare. Och jobbavdraget får vi del av enbart om vi fortsätter att jobba (om vi kan och vill). Men vi har en gammal fordran enligt ovan.
