Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I regeringens energiproposition, där vi pekar på tre ben inom energiförsörjningen - vattenkraft, kärnkraft och förnybart, talas det flera gånger om kärnkraftsparentesen. Det är en tydlig markering att man ser kärnkraften som en temporär lösning på energiförsörjningen.Jag skulle vilja införa begreppet oljeparentesen. Oljeparentesen är lång, kanske 200 år. Vi lever mitt i den nu. Men den är helt klart en parantes i mänsklighetens historia. Oljan är en ändlig resurs, en skitig resurs. Den har möjliggjort en enorm befolkningsökning, där vi genom oljebaserad konstgödsel lyckats försörja en allt större mänsklig befolkning. Men experter är överens om att jorden egentligen inte kan hysa mer än 1-2 miljarder människor uthålligt. Den stora frågan är vad som händer när oljeparentesen tar slut? När vi inte längre kan "förvandla olja till mänsklig biomassa", som en expert uttryckte saken i filmen "The 11th hour".I den enormt rika tid vi lever i har vi resurser att bygga ett samhälle som är långsiktigt hållbart. Vi har en kort tid av enorm oljebaserad rikedom, som vi borde använda till att skapa ett fungerande samhällsystem för våra efterkommande, som inte kommer ha någon olja kvar. Men icke.Istället bränner vi ljuset i båda ändar, och använder denna ändliga resurs till att berika oss själva på kommande generationers bekostnad. De kommer förbanna oss, skrika tillbaka till oss "varför?! Varför gjorde ni så?".Det pågår just nu en diskussion om att Sveriges bönder drabbas hårt av regeringens klimatproposition, där dieselskatten kommer höjas med sammanlagt 40 öre över fyra år. Dessutom avskaffas stegvis den skatterabatt de haft på koldioxidutsläpp. (De kommer dock att kompenseras genom sänkta egenavgifter med mera - det är en skatteväxling, inte en skattehöjning som ska ge staten mer pengar.) Jag lider med de lantbrukare som drabbas negativt av detta. Jag lider dock ännu mer med våra efterkommande, om de inte får en chans att leva i en ren miljö och ett sunt klimat. På frågan "varför?! Varför gjorde ni så?" vill jag personligen kunna svara att jag gjorde vad jag kunde för att vända trenden, för att nå ett hållbart samhälle.Jag hoppas på ett kraftfullt klimatavtal i Köpenhamn i december, och att Sverige och EU fortsätter gå i ledningen (och ökar sina ansträngningar ytterligare) för miljön.
