Vi tar gärna hela ansvaret för Lysingsbadets golfbana
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De flesta golfbanor i Sverige drivs av golfklubbar som antingen äger eller arrenderar marken som banan ligger på och klubben anställer personal att sköta banan. Lysingsbadets golfbana skiljer sig från mängden. Här ägs banan av kommunen och kommunen anställer greenkeeper och banpersonal.
Det är alltså kommunen, genom sina ansvariga politiker och anställda, som har sista ordet när det gäller banskötseln.
Lysingsbadets golfklubb, i form av en ideell förening, har genom ett nyttjanderättsavtal med kommunen i uppdrag att bedriva golfverksamhet på Lysingsbadets golfbana som står i överensstämmelse med Svenska Golfförbundets kriterier.
Att en golfbanas greenkeeper är anställd av någon annan än klubben är alltså högst ovanligt, men i det vardagliga arbetet ska det inte spela någon större roll, alla ska ju samverka för att få en bättre golfbana.
Det är först när det skär sig som den juridiska beslutsordningen för just Lysingsbadets golfbana blir tydlig.
En golfbana är stadd i ständig utveckling. Hål läggs om, greener förändras, nya bunkrar grävs upp och gamla grävs igen. Ibland av rent designmässiga skäl, för att det helt enkelt ska bli ett bättre golfhål. Ibland av rena skötselskäl, träd blir för stora, rötter breder ut sig, och träd angrips.
Ofta är det en vågskål, oftast måste man ta hänsyn till båda skälen.
I det här fallet ville greenkeepern gallra bland träden på banan och påtalade detta för golfklubbens styrelse. Flera av greenerna på Lysingsbadets golfbana ligger i skugga allt för lång tid under dagen att det blir svårt att behålla greenkvalitén. Greenkeepern hade fått hjälp av en bankonsulent från Svenska Golfförbundet, tagit olika prover och konstaterat att många träd var till nackdel för greenernas tillväxt.
Styrelsen diskuterade gallringen och tyckte att den var helt i sin ordning förutom drygt en handfull träd som stod väldigt nära några greener och därför utgjorde en viktig del i banans utseende och karaktär. De diskutabla träden märktes med gula band så att medlemmarna skulle ges tid att ge synpunkter.
Golfbanans tidigare arkitekt kallades in och en bankonsulent från Golfförbundets Smålandsdistrikt besökte också banan.
Styrelsens slutsats efter det blev att flera av de gulmärkta träden skulle kunna behållas. För greenkvaliténs skull var det inte helt nödvändigt att fälla dem - att fälla var ingen garanti för greenkvalité. Och de utgjorde en viktig del av banans karaktär. Förbättrad greenkvalité kan man uppnå med flera andra metoder.
Styrelsen föreslog därför att man borde vänta med fällningen av vissa av de "kontroversiella" träden och lämnade en redogörelse för detta till greenkeepern.
Efter det låste sig läget mellan greenkeeper och styrelse. Fällning stod mot avvaktan.
För att överhuvudtaget komma någon vart med de diskuterade träden gick delar av styrelsen och greenkeepern en runda tillsammans för att gemensamt försöka komma fram till ett beslut.
Det blev ett givande och tagande - en kompromiss helt enkelt. Några träd som styrelsen helst ville ha kvar sågades ner, några som greenkeepern ville ha bort står än så länge kvar.
En sådan här situation infekterar relationen mellan klubben och kommunen, då det är principfrågan som är den intressanta.
Naturligtvis borde det vara golfklubben, som driver och ansvarar för verksamheten, som också har sista ordet när det gäller banans skötsel.
Dessutom är det ju faktiskt golfklubbens medlemmar som betalar. Varje år betalar klubbens cirka 500 medlemmar tillsammans nästan en miljon kronor i årsavgifter. Av dessa går cirka 100 000 kronor till klubbens verksamhet och cirka 900 000 kronor till kommunen.
Vi tar gärna på oss hela ansvaret för Lysingsbadets golfbana.