Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är en viktig debatt som förs om effektivisering av offentlig verksamhet. Men den får en viss slagsida, när den endast förs över blockgränserna, av Tomas Kronståhl 8/9 och Harald Hjalmarsson 21/9. Det finns fler roller, fler perspektiv, som bör komma in i debatten. Jag tänker i första hand på medborgarsidan, det vill säga skattebetalare och olika avnämargrupper.Det är inte självklart vad politiker menar, när de talar om "effektivitet". Själv har jag under fyra år på nära håll studerat hemtjänsten i funktion. Eftersom min sambo är både rörelsehindrad och drabbad av afasi, är hon för sin livsföring helt beroende av hjälp. Men vårdgivaren, hemtjänsten, är mest styrd av vilka praktiska åtgärder, som ska utföras vid besöken. Det framgår av biståndsbedömarens beslut, vilka dessa åtgärder ska vara. Men när min sambo är ensam i sin lägenhet, vilket hon i stort är varannan vecka, känns ensamheten mycket tungt. När då personalen vid sina besök koncentrerar sig på det praktiska, känner sig min sambo som oviktig. Vad borde då en effektivisering innebära?För att söka svar, läste jag i Socialvetenskaplig tidskrift om "omsorgsklimat och kvalitet i hemtjänsten" (nr 4/2006). Där konstateras att "emotionellt klimat är en betydelsefull kvalitetsaspekt på människobehandlande arbete." De förändringar av organisation och styrning av verksamheten, som jag har iakttagit under de gångna fyra åren, har skett genom förstärkning av de byråkratiska inslagen. Genom dessa styrs personalen att ännu mer koncentrera sig på de praktiska bestyren. Det betyder att värdigheten kan gå förlorad och att till exempel min sambo kan känna sig djupt kränkt. Det betyder också att personalen kan känna obehag, när man inser hur arbetet är inrutat.Den slutsats, som jag har dragit av dessa iakttagelser, är att den byråkratiska styrningen, styrning genom kontroll inom äldrevården behöver ersättas av en "klientcentrerad styrning", som betonar klientens reella, aktuella situation. Då kan man vinna en bättre överensstämmelse med det handikappolitiska programmet, bättre tillfredsställelse i arbetet och en önskvärd professionalisering av personalen. I radioprogrammet Tendens den 1 oktober hörde jag forskaren Ulla Gurner vid Stockholms Äldrecentrum nämna den byråkariskt styrda äldrevården som "ett löpande band", det vill säga en överbetoning av de praktiska åtgärderna på värdighetens bekostnad. Alltså bör effektivisering i första hand handla om att hålla reda på vilka effekter, som eftersträvas, vilken verkan och vilka resultat som bör värderas högst. Kvaliteten i bemötandet av dem som drabbats av afasi behöver då beaktas särskilt, inte minst om privata alternativ aktualiseras.
