Vilket värde har Gränsö som naturreservat?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vilket värde, och för vem, har ett reservat som kommunen till synes utan större problem kan upphäva, när det inte längre passar i planeringen? Det har skapats flera meningsfyllda och ganska omfattande naturreservat i skärgården, men det har gällt platser med helt unika värden. Kan mellanområdet, omgivet av det som är av sommarstugor och helårshus, sägas fylla kriterierna för ett reservat? Sköt inre delen av Gränsö som lantbruksland, och låt reservatet, om det nu partout ska finnas, omfatta yttre delen från Ryttartorpet till udden.
Det är ett stort sammanhängande stycke natur, som kan ge beteckningen reservat ett innehåll. Bebyggelsen längs Gränsövägen är redan ganska tät, men har ändå karaktär av "sommarbebyggelse"; grön och luftig och nära till strand och skog. Det vore logiskt att bygga vidare på denna identitet, som tycks attrahera presumtiva husspekulanter: inte för tätt mellan husen, nära och lätta förbindelser till promenadvägar/vandringsled och till bad och båtbrygga.
Gränsövägen har mellan slottet och Ryartorpet några besvärliga 90-gradiga böjar och en del mycket smala passager, som många säkert skulle uppskatta om de togs bort. Samtidigt avskär vägen den tvärgående trafiken av barn och badrocksklädda vuxna till bad och båtar.
Ledningsgatan som går öster om bebyggelsen är inte särskilt attraktiv, och kan väl närmast betraktas som impediment. En väg här skulle lyfta en del av trafiken från Gränsövägen och ge en bekväm anslutning av såväl utfyllnadstomter som ett antal nya.
Ridstigarna på Gränsö är ett problem. Varken kommunen eller ridklubben tycks vara intresserade av att underhålla dem, vilket är förståeligt med tanke på den dåliga kvalitet de hade från början. Vem vill rida där man bara kan ta sig fram i skritt? Det har också visat sig att vandringsleden från Lillövägen till Kroken är mäkta populär att galoppera på. Ska det vara ridvägar måste ett avtal om lokalisering och underhåll tecknas mellan kommunen och ridklubben.
Helårsbebyggelse har med olika framgång projekteras på några platser i Västervik. Skanska, med målsättningen att maximera vinsten, misslyckades totalt med Tändstickan. Vem vill bo i höghus i en småstad? Andra har prickat rätt, och tomterna har, trots höga priser, gått åt som smör i solsken.
Kostnaderna för exploateringen är naturligtvis viktiga. Det billigaste är att låta strävandet att göra ett så kort och rationellt ledningsnät som möjligt styra planeringen. Det är dock mindre troligt, att det är just avloppsnätets utformning som fått tomtspekulanter att tända till.
Planprogrammet som kommunen har lagt fram för ett samrådsförfarande redovisar de nytillkommande tomter samlade i ett kompakt område. Detaljutformningen har dock ännu inte redovisats, men en tät bebyggelse skulle te sig främmande på Gränsö och skapa ett stort "hål" i landskapsbilden. Skulle det få karaktär av ett vanligt villakvarter, skulle mycket av dess attraktionskraft försvinna.
Denna skiss siktar till att genom en smal randutvidgning av den befintliga bebyggelsen åstadkomma ett sammanhängande, homogent bostadsområde med en grön och öppen identitet, som inte bryter med områdets nuvarande karaktär av "längs vattnet bebyggelse", den form som har gjort mellanområdet så populärt.
För att bevara denna karaktär är det viktigt, att inte alla utfyllnadstomter kommer till stånd, och att tillkommande placeras i små grupper med "natur" emellan.
Om man inte vill räta ut och förbättra Gränsövägen, kan en bostadsväg etableras längs ledningsgatan från Lillövägen, och i etapper, om så önskas, föras fram till Krokenvägen och Ryttartorpet.
HENRIK GEMZÖE