Vill svenska folket ha vargar?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Själv tycker jag om att tassa i markerna för att få se rådjur, hjort och älg. Men detta är snart ett minne blott. Du behöver inte åka längre än till Dalarna för att se förödelsen i markerna. Där kan du ströva i flera dagar utan att få se något levande vilt. Kanske får du se något kadaver av slagen älg.
Rådjuren är ett minne blott. Lodjursstammen minskar på grund av svält. Det är ju bara den varma årstiden som bönderna har djur ute, så att rovdjuren kan försörja sig. Men allt fler lägger ner, när de inte får skydda sina djur, och de öppna landskapen växer igen.
Det pratas så mycket om elstängsel mot varg. Dessa har bevisligen ingen större effekt mot vargangrepp. En stor del av de drabbade djurägarna har haft de rekommenderade el-stängslen.
Varför gör inte vargälskarna ett besök i norra Ryssland. Där flyr folk från landsbygden in till samhällen, för att de inte kan freda sig mot vargen. Nu kommer flockar med varg och varghybrider dragandes in i dessa samhällen på nätterna, för att leta något ätbart. Så folket törs inte gå ut när det är mörkt.
Ryssarna tycker att svenskarna är riktiga knäppskallar, som vill ha varg som bara är elände. Sedan skinnpriserna på varg gått ner kraftigt, kan inga ryska jägare försörja sig på jakt längre, därav denna vargexplosion.
Det är inte mer än hundra år sedan landsbygdens folk i Sverige var tvungen att "gå man ur huse" för att hjälpa statens jägare att få bukt med vargstammen, och bönderna var skyldiga att hålla ett antal hundra meter lapptyg till vargdreven.
Fråga svenska folket om de vill betala hundratals miljoner om året för att genom hörsägen veta att något finns, som de aldrig får se. Fråga också de som måste leva bland vargarna vad de tycker. Det är för lätt att sitta i storstaden och sprida folkets miljoner. Till något de vet väldigt lite om, och vill ha långt bort från storstaden.
Att frakta skadad varg med helikopter till veterinär, medan svenskar ligger hemma och dör i sin egen avföring. Är det framtidens politik?