Vill vi inte ha dollarturister?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bläddra igenom den officiella svenska turistbroschyren, en satsning, som tydligen lämnats över till ett reklamföretag med det främsta målet att tjäna en slant. Vilken turist är betjänt av alla dessa annonser. Det är väl staden, som skall säljas och inte varor, som kan köpas var som helst. Det är föga förvånande att Västervik hamnar långt ner på listan, när det gäller att sälja sig själva. Eller tror man, att det totalt intetsägande ?monument? vid infarten räcker för att locka hit skaror av turister. Icke sa Nicke.
Men nu över till dollarturisterna, för det är väl bland andra för dessa man tänker sig de språkkunniga guiderna. Men hur kommer de hit och varför? Hur ser informationen till dessa ut? Jo, en exakt kopia, ord för ord, av den svenska med exakt samma överväldigande annonsmängd. Tror man att detta är lockande för till exempel en amerikan? För att köpa dagligvaror med mera behöver de inte resa hit?
Jag skall ge några exempel bland flera. Bill Forsyth, den svenske konsuln i staten Louisiana önskade få mer information om Sverige. Jag tänkte självklart gynna Västervik, men skämdes för att skicka ?annonsbladet?. Det fick bli Oskarshamn, som utövar vänligt bemötande skickade ett utmärkt paket engelskspråkig information om staden och det småländska landskapet. Till en bekant i New Orleans med rötter i Sverige fick det bli Visby och Öland i stället för Västervik.
Vi har mött ett mycket stort intresse för Sverige bland många amerikaner, senast under vår vistelse i New Orleans och under en längre hjulångarkryssning på Mississippi med deltagare från de flesta av USA:s stater. Varför inte tillvarata detta intresse? Eller, hemska tanke, kan det vara så, att engelsktalande turister är lika ovälkomna här som pensionärer.