Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Min dotter går med kryckor efter en olycka. När hon var i Västervik över jul och besökte affärer i centrum blev hon knuffad flera gånger. Folk till och med klev över hennes kryckor för att komma fram. De trängde sig förbi i dörrar, någon föste undan henne. Hon går ju inte så fort.Hon bor i Stockholm. Där tror man att det skulle vara så. Men det har aldrig hänt något liknande. Där öppnar de dörrar, flyttar på sig när hon kommer. Om någon inte ser att hon kommer blir den personen genast tillsagd: "akta henne, hon går med kryckor". Man frågar om hon behöver hjälp. Varför är man inte lika hänsynsfull här?
