Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Svar till Anna Svenssons insändare i Västerviks-Tidningen den 5 mars. Visst finns det fattiga i Sverige, trots rinnande vatten, toalett och centralvärme som du skriver om. Det finns många pensionärer som ligger precis på gränsen, vad man klarar av. Ofta går pengarna till läkarbesök, mediciner, resor till och från sjukhuset. Nu säger du säkert att man får frikort då man kommit upp i en viss summa, visst får man det, men man ska dock betala innan man kommit så långt. Så här kan det se ut; en gammal släkting till oss skulle till sjukhuset på återbesök. Några dagar innan skulle prov tas - det kostade hundra kronor. Taxiresan lika mycket. Fyra dagar senare - läkarbesök. Kostnad - tre hundra kronor, taxiresa hundra kronor, medicin fyrahundraåttio kronor. Alltså tusen kronor på några dagar. Ligger man då på gränsen för vad man klarar av får inget oförutsett inträffa, det finns det inte pengar till. Ofta får man spara på maten, aldrig kunna unna sig det där lilla extra som sätter guldkant på tillvaron. Alltid oroa sig för ekonomin.Det är inte alla som har hela hyran betald som du har och dessutom 5100 kronor att leva av. Då förstår jag att du kan leva gott.Dessutom finns det många ensamstående lågavlönande mammor som har det knapert och invandrare. Jag kan försäkra dig att de inte har någon bil eller 5100 kronor i månaden att leva på som du har. Så visst finns det fattiga i Sverige.
