Visst skall de som får bidrag göra rätt för sig
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett belysande exempel på svårigheterna att "uppväcka slumrande arbetsuppgifter" är arbetet som "skolmorfar". Vissa kommuner har låtit äldre arbetslösa tjänstgöra som kontaktpersoner i skolan där behovet av vuxenkontakt vida överstiger tillgången. Detta högst lovvärda initiativ har stött på fackligt motstånd och verksamheten har fått avbrytas.
Från facklig utgångspunkt är motståndet naturligt, eftersom man tidigare fått hantera personalnedskärningar.
Stormen Gudrun skapade en enorm ökning av mängden arbete. Arbete i stormfälld skog är dock inget för nybörjare, vilket ett antal dödsolyckor visat. Tillgången på kvalificerad arbetsledning är den faktor som begränsar möjligheten till en snabb ökning av personalstyrkan i skogen.
Inom de flesta yrkesområden finns det en mängd regler som måste efterlevas, vilket minskar arbetskraftens rörlighet. Samhällets enda intresse är inte att största möjliga antal arbeten blir utförda för stunden. För att samhällsnyttan skall maximeras måste arbetets psykosociala effekter tillvaratas väl och det långsiktiga arbetskraftutbudet säkerställas.
En större del av tänkbara arbetsuppgifter är inte tillgängliga och antalet arbetssökande överstiger de tillgängliga flera gånger om. I detta läge måste en turordning mellan arbetssökande upprätthållas. Denna uppgift har tilldelats Arbetsförmedlingen som tyvärr inte tagit den till sig.
Det är viktigt att politiker som uppträder som banerförare för "arbetslinjen" är tydliga med att denna är ett mål vars uppfyllande kräver ett utökat arbetsutbud. Man kan se att otydlighet i denna fråga har lett till att Arbetsförmedlingen trott sig ha mandat att oprioriterat dela ut arbetsuppgifter så långt de räcker.