Yttrandefrihet
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Axelssons fortsatta personförföljelse mot Inger Wiman (s) vittnar om politisk omognad. Om någon hänger sig åt personlig vendetta så är det Axelsson. Han kan tydligen inte de politiska spelreglerna. Dels lägger han sig i socialdemokraternas egna val av sina förtroendevalda, dels vill han styra revisorernas arbete.
Man kan fråga sig vad som ligger bakom Axelssons hatiska personförföljelse?
Han vill riva ned och bygga nytt, men personförföljelse och hat är knappast något politiskt hållbart byggmaterial. Axelsson kan ej bli respekterad som politiker.
Mats Hugosson (c) tycker att det är bättre med omplacering av tjänstemännen på BUK, "bättre än att föra ut i arbetslöshet". Vad finns för fog för det uttalandet?
I likhet med Axelsson anser Hugosson, "att det här skall inte revisorerna lägga sig i".
Justitieombudsmannen prickade 1993 Västerviks kommun för att kommunen inte respekterat den enskildes yttrandefrihet. Jag vet inte om yttrandefriheten kommit i kläm i det nu aktuella personalärendet.
Jag förlitar mig på kommunchefen Conny Janssons uttalande, "Det får inte finnas spår av sådana misstankar. Om det finns någon som antyder det så är man fel ute".