Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sverige har en väl utformad socialtjänstlag, reviderad så sent som 2001. Med hänvisning till bland annat äldre- och folkhälsominister Maria Larssons artikel i DN den 23 november vill jag påstå att hela den yviga utläggning som ministern gör i sin artikel i princip finns konkret angiven i socialtjänstlagen men att hänvisa till den lagen hade inte givit grund för att genomföra nya utredningar, med förseningar som följd, inom äldreomsorgsområdet.Socialtjänstlagens första kapitel första paragraf anger: Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor, aktiva deltagande i samhällslivet, socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla den enskildes och gruppers egna resurser.Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.Full respekt för socialtjänstlagen skulle innebära att det yviga utredandet egentligen inte skulle behövas. Men detta kräver andra markeringar. Det är kommuner och landsting som i allt väsentligt skall ansvara för socialtjänstlagens tillämpning. Detta berörs i ministerns artikel, men där förbigås det stora problemet: kommunernas ekonomi, vilja och övriga resurser. Statens totala bidrag till kommunerna kommer att minska och kommunerna, icke minst Västervik, har redan påbörjat neddragningarna i budgetförslaget för år 2008.Beträffande pensionärerna så kommer 2008 att bli ett nytt minusår med höjda hyror, höjd bilförsäkring, höjda avgifter för dem som behöver kommunal service.Det som är viktigt att notera är att pensionärerna enskilda och i grupp alltmer börjar bli medvetna om nödvändigheten av att på olika sätt gör sin stämma hörd! Och vi är medvetna om att utredande inte ger mycket om inte grundläggande viljeriktningar finns med som styrmedel.
