Det Àr bra att dela med sig av sÄvÀl svÄrigheter som pinsamheter. Ofta visar det sig att man Àr lÄngt ifrÄn ensam. Förra veckan berÀttade jag om alla mina fÄniga kroppsliga egenheter. Jag bad om era och hÀr har vi ett gÀng!
"Mina tics Àr inte sÄ bra i coronatider. Jag mÄste dra in luft genom munnen, fast jag inte Àr snuvig, och sedan andas ut högt. Inte sÄ lyckat pÄ bussen eller pÄ jobbet. Sambon pÄminner mig dagligen genom att blÀnga pÄ mig."
"NÀr jag tittar pÄ tv sitter jag med armarna i kors. Oftast med högra handen under vÀnstra överarmen, men ibland tvÀrtom. Antagligen rör jag pÄ fingrarna för efter ett tag sÄ Àr det hÄl pÄ skjortan just dÀr jag har fingrarna."
"Jag klickar med pennor, medvetet som omedvetet, tills bordsgrannen kommer och bryter av den. Ăr lugn en kvart, sen Ă€r det igĂ„ng igen. LivsglĂ€dje?"
"Jag sÀtter i tvÄ papiljotter i min lugg för att fÄ ordning pÄ den. Det har hÀnt att jag gÄtt till biblioteket med dessa kvar. Inte sÄ roligt."
"Min man vickar alltid med fötterna. För nĂ„gra Ă„r sedan började hans fotstöd pĂ„ fĂ„töljen knarra varje gĂ„ng han rörde fötterna, det vill sĂ€ga hela tiden. Sonen pĂ„ besök undrade försynt om han inte kunde ha dem stilla varpĂ„ mannen kontrade âvadĂ„, jag gör vĂ€l ingetâ. Tics kan vara extra besvĂ€rliga, nĂ€r man inte ens vet om dem sjĂ€lv. Efter en vecka anlĂ€nde en present till âfarsanâ i form av en ny fĂ„tölj frĂ„n sonen."
"En gÄng Äkte jag till mitt jobb pÄ US med tvÄ lila hÄrrullar vid mina virvlar bak pÄ huvudet. Jag gick igenom hela US med dem. Gissa om det var pinsamt nÀr jag kom till omklÀdningsrummet och kollegerna undrade om jag verkligen skulle ha dem dÀr."
"Jag har en gubbe som rör fötterna HELA tiden. SÄvÀl i vaket som i sovande tillstÄnd.
"Jag vill försvara din Gubbe. Jag har ocksĂ„ ett kli mellan halsen, svaljet och innerörat. Jag mĂ„ste rossla till ordentligt om det ska göra nĂ„n nytta. Att gubben din, eller jag, avsiktligt skulle mena "slutdiskuteratâ eller ânu vill jag inte höra merâ det tror jag verkligen inte pĂ„. Det jag i och för sig kommer att tĂ€nka pĂ„, som skulle stĂ€rka din tes, Ă€r ett klipp ur Nilecity, âNĂ€st sista mohikanenâ. DĂ€r har du ett harkel, frĂ„n Robert Gustavsson, som ger dina misstankar en gnutta substans."
(Tack du som skrivit ovanstÄende. Nu har jag lyssnat pÄ mohikanen och inser att jag kunde ha det vÀrre. Mycket vÀrre.)