Me too-rörelsen blev till en flodvåg. Den gick inte att stoppa och de som själva inte var en del av den kunde bara se på hur den blottlade ett av världens största förtryck: män som begår övergrepp mot kvinnor.
Vissa ifrågasatte rörelsen, bland annat för att den inte gjorde skillnad på gruppvåldtäkter och tafs i krogkön. Men vi som stod – och fortfarande står – upp för den menar att allt hänger ihop. Kvinnors kroppar är allmän egendom, vi äger inte rätten till den. Och en ovälkommen hand på bröstet vid bardisken är ett typexempel på just detta. Kvinnor kan man ta sig friheter med.
Men oavsett hur viktig Me too var och är – och förmodligen kommer att vara under en lång tid – så gjorde den mig också kluven. Som journalist med etiska pressregler för ögonen tar jag starkt avstånd från att offentligt anklaga personer utan vare sig polisanmälningar eller domar mot sig. Folket ska inte agera domstol och om man inte är dömd är man att betrakta som oskyldig. Men jag är också en av alla kvinnor som utsatts för övergrepp, och den kvinnan har svårt att känna sympati med män som förgripit sig på kvinnor och sedan ställs till svars för det. För trots att den juridiska skuldfrågan ska avgöras i en domstol så vet jag också hur svårt det är att bevisa sexuella övergrepp. Och är det några jag inte misstror så är det kvinnor som orkar och vågar berätta.
I dag handlar det om oss. I dag är det den internationella kvinnodagen och i dag ska ingen komma och säga "inte alla män". Vi vet att det inte är alla män. Men det är alla kvinnor. Alla kvinnor har erfarenhet av sexuella övergrepp, antingen personligen eller mot någon i deras närhet. Alla känner ett offer för sexuellt våld. Alla känner också en gärningsman. Ni vet antagligen inte om det. Eller så vet ni men lägger skulden någon annanstans. Antagligen på offret. Ni kanske vet om det men har förlåtit och gått vidare. Det var också något vi såg under Me too-rörelsen, hur män började berätta om sina egna övergrepp på kvinnor och hur de fick hyllningar och förlåtelse av folk som läste bekännelserna. Tänk er att ha blivit utsatt för ett övergrepp, se mannen berätta om det på Facebook och bli förlåten. Tänk er den kränkningen.
I dag är det vår dag. Vi har just varit med om en feministisk revolution. I år kommer jag inte ens bli irriterad på att vissa män ger bort rosor och choklad på kvinnodagen. Vi har haft en kämpig höst, i år är vi fan värda choklad.