Jag tÀnker pÄ alla skjutningar och jag tÀnker pÄ trygghet.
Jag tĂ€nker pĂ„ det hemska i att vara lite rĂ€dd â eller Ă„tminstone pĂ„ sin vakt â varje gĂ„ng man lĂ€mnar hemmet.
Jag skulle göra precis vad som helst för att slippa den kÀnslan.
SÀga upp mig. LÀmna slÀkten. SÀlja allt jag har. Flytta jÀttelÄngt bort. Ta vilket jobb som helst.
MÄnga gör precis det.
Jag tÀnker pÄ mammorna som gjort det, som flytt mÀnnens krig och som bor i de omrÄden dÀr det nu skjuts vilt mitt pÄ dagen bland oskyldiga mÀnniskor.
Jag tÀnker mer pÄ mammorna Àn papporna. Varför vet jag inte riktigt. Kanske för att mödrars livslÄnga mÄnande om, och oroande för, sina barn historiskt sett varit intensivare. Eller Ätminstone Àr en oro som tycks tÀra mer pÄ dem.
För att inte tala om mödrars benÀgenhet att skuldbelÀgga sig sjÀlva. Vad kunde jag ha gjort för att förhindra detta? Vilka tecken var det jag inte sÄg? Varför förstod jag inte?
Detta sjÀlvplÄgeri.
SÀkerhet definieras som den faktiska risken att utsÀttas för brott och olyckor, medan trygghet Àr vÄr upplevelse av sÀkerheten/risken. KÀnslan.
Jag har hört mÀnniskor som undkommit oroshÀrdar sÀga att man lever mer hÀr och nu, mer intensivt, nÀr man Àr omgiven av presumtiva hot och faror. Att man lever mer fullt ut nÀr livet nÀr som helst kan Àndas.
Det kan det förvisso alltid, var man Àn befinner sig, men omgiven av faror skulle kÀnslan av att leva vara sÄ mycket intensivare.
Man kan höra samma argumentation frÄn bergsklÀttrare, djuphavsdykare, ensamseglare, fallskÀrmshoppare och andra som gillar att utmana sig sjÀlva och ta stora risker. Testa sina yttersta grÀnser.
Hur den intensiva adrenalinkicken â och rĂ€dslan â ger en kĂ€nsla av att leva mer.
Ok, dÄ vÀljer jag gÀrna att leva lite mindre. Men kÀnna mig trygg.
Och sÄ tÀnker jag pÄ mammorna. De som farit över halva klotet och lik förbannat inte kan kÀnna trygghet. Som inget hellre vill Àn att slippa oroa sig för sina barn.
Jag intervjuade en gÄng en kvinna frÄn Brasilien, Simone Novelli, som flyttat hit och förÀlskat sig i Sverige. Hon sa:
"TĂ€nk dig att du som mamma â för första gĂ„ngen sedan ditt barn föddes â slipper kĂ€nna oro. Slipper vara orolig för rĂ„n och annan brottslighet. Slipper vaka som en hök över ditt barn. HĂ€r kan min 12-Ă„riga son cykla ned pĂ„ stan och gĂ„ pĂ„ bio med sina kompisar. I Brasilien mĂ„ste vi skjutsa och sedan hĂ€mta barnen överallt. Ska de pĂ„ bio mĂ„ste en förĂ€lder vara med i salongen."
NĂ€r intervjun gjordes?
2017.