Jag träffade några gymnasieungdomar förra veckan. Vi pratade en del om det här med rädsla. Och hur ologisk rädsla kan vara.
Tjejerna i gruppen berättade att de ofta kände sig rädda när de gick ensamma om kvällarna, och att alla tjejer i deras bekantskapskretsar också kände sig rädda. Tafsande och kränkande kommentarer är ”sjukt vanligt” berättade de, men det som de var räddast för var att bli överfallna och våldtagna.
Samma sak går att läsa i flera olika trygghetsundersökningar. Det är våldtäkterna utomhus som skrämmer.
En obefogad oro, skulle jag säga. Eftersom överfallsvåldtäkter är extremt ovanliga. Det är större sannolikhet att man som kvinna blir grovt misshandlad av sin partner än att man blir överfallen och våldtagen utomhus av en okänd gärningsman.
Så var kommer den här rädslan från? Gymnasieungdomarna jag träffade hade ingen säkert svar på det. Media, sa någon. Film och böcker, sa någon annan.
Jag tog upp saken med min fru häromdagen. Vi pratade om att alla är rädda för saker som högst sannolikt aldrig kommer inträffa. När det kommer till kvinnors rädsla för överfallsvåldtäkter, slog vi fast, kan den komma från det faktum att så gott som alla kvinnor vid något tillfälle utsätts för tafsande och andra kränkningar av män.
– Man tänker nog att steget från att bli nedvärderad och tafsad på till våldtagen inte är så långt, trots att det sannolikt är ganska långt i praktiken, sa min fru.
Min erfarenhet av att skriva om brott under alla dessa år är att folk inte alls är rädda för det som de borde vara rädda för. Det gäller inte bara kvinnor. Trygghetsundersökningar visar att mäns största rädsla handlar om att en närstående ska råka ut för våldsbrott. Man är inte rädd för egen del. Trots att våldsbrott i regel drabbar just män.
Det här är inget inslag i den alkohol- och drogdebatt som just nu kokar i Västervik, men det som gått som en röd tråd genom mina år av brottsbevakning på flera platser i Sverige är just alkohol och andra droger. Jag kan inte minnas ett enda mord, ett enda grovt överfall, såväl inomhus som utomhus, där alkohol och/eller narkotika inte varit en av huvudingredienserna. Super man sig full och spårar ur löper man en hög risk att drabbas av alla möjliga typer av grova brott. Våldtäkter inomhus inräknat, och i synnerhet där gärningsmannen är någon man känner. Det är det man borde vara rädd för. Håller man sig i skinnet och inte super till för ofta kan jag garantera att det inte är det minsta farligt att gå ut i Västervik ensam, oavsett kön, oavsett ålder, oavsett plats och oavsett tid på dygnet.