Min sjuåriga dotter kliver in i vardagsrummet i ett moln av parfym. Hon ser ut som en liten dam. Hennes små lena barnahänder pryds av färggranna regnbågslösnaglar med enhörningar på. Läpparna glittrar ikapp med ögonskuggan, och jag inser att jag har ett långt och viktigt jobb framför mig. I många år framöver.
Har du testat att rita med lösnaglar? Än värre blir det när en sjuåring försöker skriva sitt namn, ett namn hon nyss lärt sig forma så fint. Plötsligt går det inte att hålla pennan rätt. Att bre en smörgås slutar i regel med att barnet har ett litet flottigt mellanmål fint förpackat under naglarna, detta kommer sedan, om naglarna inte redan ramlat av, att blandas upp med sand och dylikt och skapa en liten biologisk inbyggd kompost av sånt man ogärna vill ska återvända in i munnen.
Många barn i den här åldern har dessutom just lärt sig att torka sig själva. Så med det sagt, låt oss alla ta en tyst minut för lösnageln som fastnat i pappret efter en alltför ambitiös torkning.
I veckobrevet från skolan vädjar pedagogen vänligt men bestämt: Låt barnen lämna lösnaglarna hemma. Men det mest tragiska är att naglarna används som valuta. De “köper” sina kompisar med glitterplast. På min tid bytte vi bokmärken. Det kändes... sundare.
Och här står vi nu, mitt i en digital värld där vi föräldrar famlar efter kontrollen. Till och med Youtube kids spottar ur sig videos där små nyrika ryska flickor pedagogiskt visar upp sina senaste sminkprodukter i obekväma klackskor och prinsessklänningar. De har långt, ljust, vågigt hår och poserar som miniatyrversioner av vuxna influencers. Jag blir så provocerad att jag slänger min rakhyvel och låter benen förvandlas till en lurvig protest.
En månad senare sitter jag i soffan med mina nyvunna lurviga lår och håriga underarmar när min dotter pekar och utbrister:
– Mamma, varför har du så mycket hår under armen?
Jag tar en klunk kaffe och svarar lugnt:
– Det beror på att jag är något som kallas för människa och vuxna människor har hår där. Men vissa, i regel kvinnor, rakar bort det med rakhyvlar som man lätt skär sig på.
Hon ser fundersam ut.
– Men varför måste tjejer göra så? Och varför har inte pappor smink eller lösnaglar?
Ja, varför?
Jag söker nu nya inspirationskällor för min dotter. Finns det ingen cool unge där ute, förutom Pippi, som inte lever sitt liv i lösnaglar och glittersmink? Någon som bara får vara barn?