Jag tycker det ligger mycket i många gamla talesätt. Bättre sent än aldrig, till exempel. Och att den som väntar på något gott, sällan väntar för länge.
I dag den 1 april skulle egentligen en ny lag om förstärkt meddelarskydd hr trätt i kraft. Men riksdagen beslöt att skjuta upp införandet några månader till 1 juli i sommar. Det är synd, men som sagt. . .
Lagen gäller meddelarskyddet för anställda i privata företag som arbetar inom offentlig sektor, som vård, omsorg och skola. De får från och med halvårsskiftet samma rättigheter som offentliganställda i kommuner, landsting och stat.
Med meddelarfrihet menas rätten för en anställd att lämna uppgifter om verksamheten till radio, tv och tidningar. Med meddelarskydd förstås förbudet för arbetsgivaren att försöka ta reda på vem som lämnat ut en viss uppgift. Och förbudet mot att försöka straffa henne eller honom på något sätt.
Den här rättigheten är en grundbult i den svenska öppenheten och offentlighetslagstiftningen. Det är alldeles utmärkt att den om ett par månader utvidgas och då gäller betydligt större områden än i dag.
Lagändringen är viktig inte minst för att en allt större del av välfärdsarbetet i dag utförs av privata företag, oavsett vilket område det handlar om. Då är det naturligtvis orimligt att olika regler ska gälla om personalen är anställd direkt av samhället eller av en privat entreprenör.
I båda fallen är det våra gemensamma skattepengar som finansierar verksamheten. Då måste alla anställda ha möjlighet att kunna larma om brister och missförhållanden utan att vara rädda för repressalier.
På sikt borde det leda till bättre kvalitet i välfärden. Få saker kan vara viktigare.