Gubben har trappat ned jobbandet och det unnar jag honom, för han har jobbat mer än de flesta. Dagar som kvällar som helger.
Nu nöjer han sig med två halvdagar i veckan. Resten av tiden ägnas åt barnbarn, träning, läsning och . . . ja, hemmet kan man väl säga.
När jag träffade Gubben för sex år sedan hade jag bott ensam i åtta år. Van att föra befäl över köksregionerna och med järnkoll på vad som fanns i kylen, med vilka rester man kunde göra vad, i vilken ordning grejerna skulle ätas upp. Ja, ni vet, det vanliga.
Allt har nu ställts på ända.
I mitt drottningrike Köket härskar numera Gubben och över detta rike vilar en konstant vit hinna. Till och med den becksvarta katten Assar går vissa dagar i grått, som om han i ett huj åldrats 15 år.
Det vita är mjöl. Vetemjöl och rågmjöl.
Gubben bakar som en besatt, lagar mat som en besatt, pysslar med höns och småfåglar, men skiter i katterna.
Medan hundratals feta gråsparvar har litervis med foder upphällt kan katterna yla av hunger när jag kommer hem från jobbet. Han ser dem liksom inte. Varken dem, deras matskål eller deras låda. Och fast min hemmaman vet att den ena heter Assar och den andra Alice kallar han dem ”Svarten” och ”Den randiga”.
Jag borde inte klaga. Vem kan gnöla när man får middagen serverad var och varannan dag?
Ni skulle se hans sms en vanlig onsdag: ”Hemgjord kräftsoppa med nybakt valnötsbröd och rårakor med löjrom och crème fraiche, låter det bra?”
Bara en dåre kan ju klaga över sådant.
Men ändå. På sikt skulle jag önska att min hemmaman vidgar sina vyer en aning. Jag menar, det finns ju så väldigt många OLIKA saker man kan göra i ett hushåll.
Till exempel uppmärksamma vad som befinner sig tre meter nordost om spisen, det vill säga tvättmaskinen.
Inte så att han inte vet hur man tvättar, verkligen inte, men det är så att säga inget prioriterat område.
Vissa andra saker är det inte heller och det är därför jag undrar om det finns någon husmorsskola för gubbar som jag kan sätta honom i.
Inte för att lära honom hushållssysslor han redan kan, utan mer för att skapa ett intresse kring – och locka fram lusten till – att utföra vissa av dem aningen oftare.
Jag kan tänka mig lektioner med följande teman:
Grundlig rengöring av ugn.
Skapa ordning i linneskåpet.
Lär dig älska ogräsrensning.
Gör dig fri från gamla papper.
På husmorsskolan för gubbar skulle man också kunna tänka sig kortkurser av typen: Övning i att bli mer observant på när det är dags för blomvattning, lakansbyte, gardintvätt, kylskåpsrengöring, tömning av kattlåda.
Ni ser, det går att utveckla detta i oändlighet.
Och sedan, när jag också trappar ned jobbandet, så är han kung över hela hushållet och vägrar låta mig ta del av de sysslor han nu utför såväl metodiskt som med ett leende på sina läppar.
Ja, det är i alla fall planen.
Ps. Lek nu med tanken att en man skrivit den här krönikan om sin kvinna. Hujedamig.