Plötsligt vänder livet. Den 1 oktober slutar jag formellt som chefredaktör på VT och den här krönikan blir det sista jag skriver på vår sajt och i tidningen.
Jobbet som chefredaktör är tufft och krävande, men också fantastiskt roligt, stimulerande och – faktiskt – väldigt viktigt. I tider med falska nyheter och ryktesspridning på internet är det viktigt med journalister som skriver det som är sant och relevant. Som vi på VT gör.
Det är med blandade känslor jag lämnar tidningen; vemod och saknad blandas med förväntan och lite oro inför framtiden. I höst ska jag läsa historia på Linköpings universitet – en gammal kurs som jag nu får tid att avsluta – och söka jobb.
Hjärtat klappar för journalistiken, men jag kan också tänka mig att jobba med information eller något helt annat chefsuppdrag. Vi får se; livet ligger öppet.
När jag ser tillbaka på åren i Västervik – jag började vintern 2012 – är det mycket jag är glad och tacksam för. Först och främst alla människor som jag mött, arbetat med och som i några fall blivit mina vänner.
Ibland sägs det att Västerviksbor ofta är sig själva nog och lite svåra att komma in på livet, men jag tycker inte det. Tvärt om. Jag tycker att jag mötts av öppenhet, värme och nyfikenhet hos de allra flesta.
Särskilt glad är jag över alla, kända och okända, som ställt upp och tagit sig tid för lite längre intervjuer. Förra året gjorde jag en serie om eldsjälar i Västervik och i år har jag med ojämna mellanrum skrivit om personer som jag varit extra nyfiken på. Att få dela en annan människas historia, och sedan förmedla den till läsarna, hör till det allra bästa med att vara journalist.
Jag är också glad för att jag fått lära känna staden Västervik, och då menar jag hela kommunen. När jag kom hit hade jag varit här några gånger med familjen på somrarna, men inte mer. Nu vet jag vilken fantastisk plats det är. För mig personligen har Gränsö i allmänhet och Lillön i synnerhet, Korpaholmarna och Karstorps motionsområde blivit favoriter som jag ofta återkommit till.
På ett personligt plan är jag också tacksam för att jobbet som chefredaktör fått mig att tänja gränser och göra nya saker. Ja, sådant som jag inte varit i närheten av tidigare. Att till exempel stå på scenen och leda Tillväxtdagen eller Bokens afton är ganska häftiga upplevelser.
Västervik då? Jag tror att kommunen har de allra bästa förutsättningar att utvecklas väl i framtiden. Även om kommunikationerna kunde varit bättre, är läget fantastiskt och här finns hur många duktiga, engagerade och driftiga människor som helst.
Får jag önska något är det att kommunen ibland skulle höja blicken och sikta lite högre. Skolan i Västervik och villkoren för företagen skulle kunna vara bland de bästa i landet. Höga ambitioner och tydliga mål kan skapa engagemang och drivkraft. Se på sjukhuset, det är redan bäst!
Även om jag nu lämnar VT finns Västervik kvar i mitt hjärta. Så tack för allt! Vi ses igen!