För tvÄ veckor sedan frÄgade jag om nÄgon kÀnde igen ordet sloda. Bakgrunden var att en lÀsare anvÀnder det för den sortens breda och djupa snöskyffel man lÄter glida över underlaget nÀr snön förs bort. Sloda anvÀndes Àven för kÀlke, berÀttade han.
Att döma av svaren Àr sloda i betydelsen snöskyffel inte vanligt. Inte mÄnga verkar heller kalla en kÀlke för sloda, Àven om nÄgra kÀnner igen det. En person som Àr uppvuxen i BjörknÀs utanför Stockholm, med en mamma frÄn Arvika, kÀnner dock igen det, men han noterar ocksÄ att ingen annan anvÀnde det.
Den betydelse som jag lyfte fram som den vanligare â sloda som ett redskap att jĂ€mna ut betong med â Ă€r det dĂ€remot flera som bekrĂ€ftar.
Men som sÄ ofta nÀr jag tar upp Àldre och halvt bortglömda ord dyker det upp andra ur lÀsarnas minnen. Flera nÀmner ordet drög, som de anvÀnde för kÀlke. Den kunde Àven kallas slÀpa.
En person skriver att drög anvĂ€ndes i norra Ăstergötland för en typ av slĂ€de.
Det Ă€r knappast heller ett sĂ„ vanligt ord i dag, men i det fallet ger ordböcker besked. Drög definieras som en lĂ„g och grov arbetskĂ€lke att forsla sten, stockar och dylikt pĂ„. Ordet Ă€r belagt i skrift första gĂ„ngen 1345 dĂ„ kyrkoherde Johan i Asby i Ăstergötland anvĂ€nde det i en inventarieförteckning. Etymologiskt hĂ€nger det ihop med verbet dra.
Daniel Erlandsson skriver sprÄkkrönika varje mÄndag. Skicka frÄgor och synpunkter till daniel.erlandsson@ostmedia.se