Sannfinländarna, Dansk folkeparti, Fremskrittspartiet och Sverigedemokraterna är de fyra nordiska riksdagspartier, som senaste decenniet ritat om den politiska kartan i Norden. Island, det femte nordiska landet, saknar motsvarande parti även om det landet också fått se en ny politisk karta.
Hur skall regeringar i Norden reagera på det faktum att den politiska populismen även nått Norden – genom att inkludera eller utesluta dessa partier från samarbete? Även här har Norden reagerat annorlunda. I Finland sitter Sannfinländarna i en borgerlig koalition. I Norge sitter också Fremskrittspartiet i en borgerlig regering och i Danmark har Danske folkparti valt att stå utanför regeringen men ändå lyckats påverka regeringarnas politik och beslut. Och i Sverige har som bekant regeringar och opposition valt att utesluta sverigedemokraterna från samarbete. Vilken väg är bäst ?
Den viktiga frågan kom upp vid ett seminarium som Nordiska ministerrådet ”Norden i fokus” och Hanaholmen, kulturcentrum för Sverige och Finland nyligen ordnade i Stockholm.Till grund för debatten låg boken
Väljarnas hämnd: populism och nationalism (Carlssons förlag) som nestorn inom svensk mediebevakning av Norden Bengt Lindroth skrivit.
Det som kännetecknar de fyra partierna är att de har effektiva partiorganisationer och tankesmedjor,som kastar in nya debattfrågor. Samarbetet mellan de fyra partierna är mycket begränsat både på nordisk och europeisk nivå. Partiernas historia skiljer sig åt. Docent Ann-Cathrin Jungar vid Södertörns högskola sade att Finland är nära nog världsmästare på att ha ett populistiskt parti. Landsbygdspartiet under pappa Veikko och sonen Pekka Vennamos ledning grundades för snart 60 år sedan. Landsbygdspartiet blev grunden för Sannfinländarna.
På frågan om regeringar i Norden bör inkludera och inbjuda populistpartier till samarbete kom ett jakande svar från den finländska debattören Johanna Korhonen, som menade att det var bättre att ha Sannfinländarna i regeringsställning än utanför. Sannfinländarna har efter inträdet i regeringen tappat halva väljarunderlaget och är nu nere på top procent. Sannfinländarna har fått ge upp mycket av sitt EU- och euromotstånd.
Bengt Lindroth menade att politisk populism ibland kan vara hälsosam på så sätt att den som en ventil lättar på trycket i den politiska debatten. Bengt Lindroth är inte heller överens med journalisten Henrik Arnstad, som kallar Sverigedemokraterna för att vara ett nyfascistiskt parti. Enligt Lindroth kan mycket sägas om Sverigedemokraternas främlings- och invandrarfientlighet och förhistoria men att kalla dem nyfascister känns fel.
Så sammantaget kan sägas att de fyra nordiska partierna skiljer sig mycket åt vad gäller historisk bakgrund, värderingar och intressen. Och i huvudfrågan om dessa partier skall inkluderas i eller uteslutas från samarbete skiljer de sig också – i Finland och Norge är de med i regeringen, i Danmark är det största oppositionsparti och i Sverige ett parti som inget av de övriga partierna vill ha med att göra.