Den amerikanske presidentkandidaten Donald Trump är en säregen person i många avseenden, men på samma gång är han typisk för sin tid. Det gäller inte minst i handelspolitiken som trots lite förströdd uppmärksamhet i omvärlden är en av Trumps huvudfrågor. Reform av handelsförbindelserna mellan USA och Kina, i syfte att behålla fler arbetstillfällen i USA, är ett av Trumps främsta vallöften.
På vilket sätt gör detta Trump typisk? Därigenom att det i hela världen pågår en protektionistisk trend. Missnöje med handelspolitiken är till exempel ett starkt tema i den brittiska kampanjen för utträde ur EU – även om kampanjen när vissa förhoppningar om nya frihandelsavtal med andra länder, tycks dess hårda kärna vara att den fria rörligheten av varor inom EU inte tillräckligt har gynnat Storbritannien för att uppväga unionens mindre tilltalande sidor.
Och som påpekas i en ny rapport från svenska Kommerskollegium, har 1900-talets liberaliseringssträvanden redan gått i stå globalt. G20-ekonomierna förband sig visserligen att inte införa några nya handelshinder i samband med finanskrisen 2008, men löftet tycks ha glömts bort. Efter Indien har USA infört flest protektionistiska åtgärder under de senaste åtta åren, tätt följt av Ryssland.
Kommerskollegium pekar på att antalet så kallade icke-tariffära handelshinder har ökat – det gäller då sådant som subventioner, kvoter, krav på inrikesproducerat innehåll och offentlig upphandling. Det kan också handla om exportbegränsningar och -förbud, vilket inte minst har varit aktuellt för naturresurser på senare år.
Icke-tariffära handelshinder är dessutom i viktiga avseenden mer problematiska än tullar. De påverkar en stor del av handeln, de lämnar stort utrymme för godtycke och de är mindre transparenta.
Handelshindren kan få de mest oönskade konsekvenser. Till exempel har EU infört, och nyligen förlängt, skyddstullar på solpaneler från Kina. Kommerskollegium har funnit att importvaror med koppling till förnybar energi är särskilt missgynnade av EU:s handelspolitik. Förnybara handelsvaror står för 70 procent av det totala importvärdet som påverkas av EU:s handelspolitiska skyddsinstrument. Att de klimatpolitiska målen på detta vis blir lättare att nå är svårt att se.
Vilka ekonomiska följder den nya protektionismen har fått är oklart. Att handeln har påverkats negativt – den amerikanska importen har minskat sex kvartal i rad, till exempel – har många andra orsaker. Men en studie förra året visade att världshandeln hade gått tillbaka särskilt mycket för produkter för vilka G20-länderna hade infört handelshinder.
Så kontraproduktiv och historiskt svårmotiverad som protektionismen är, saknas det inte stöd för den som politisk idé. Trump sticker ut med sin idé att USA med hjälp av militära styrkedemonstrationer ska nå en bättre överenskommelse med Kina. Men över hela världen har på senare år spridits en uppfattning att det egna landet nog mest förlorar på att handla med omvärlden, och att det därför är legitimt att upprätta handelshinder för att skydda det hotade egna näringslivet.