I dessa dagar kan det tyckas svårt att finna några positiva nyheter från Europa – överallt är det kriser och krånglande samarbete. Men den som söker kan finna. I veckan avslutades räddningspaketet för Cypern – i förtid, eftersom det inte behövdes längre.
Nu var det länge sedan det hördes något om den cypriotiska krisen, men när bankkrisen uppstod var läget dramatiskt. I mars 2013 bedömde dåvarande svenske finansministern Anders Borg att Cypern var en vecka ifrån finansiell kollaps. En exceptionell skatt på medel insatta på cypriotiska bankkonton fick tas ut. Och när krisen var som värst, sa Cyperns utrikesminister att landet övervägde att lämna eurosamarbetet.
Dramatiken var ganska koncentrerad till Cypern. Som den tyske finansministern Wolfgang Schäuble uttryckte det, är Cypern för litet för att vara ”systemrelevant” i eurozonen. Men samtidigt ansågs det finnas en risk för spridning. ”Vi måste förhindra att Cyperns problem blir problem för andra länder”, bedömde även Schäuble. Och om Cypern verkligen hade blivit det första eurolandet som lämnade valutasamarbetet hade konsekvenserna blivit långtgående.
Med hjälp av nödlån i storleksordningen tio miljarder euro skulle Cypern få möjlighet att åter anträda en väg till hållbar tillväxt, det vill säga tillväxt som inte byggde på en oproportionerligt stor banksektor. Den europeiska stabilitetsmekanismen, en institution som stödjer krisande euroländer, bidrog med nio miljarder euro och Internationella valutafonden med en. Det är detta program Cypern nu bedömer sig inte längre ha något behov av.
Någon succé för politiken som har förts sedan 2013 kan man dock inte tala om. Såväl euroländerna som IMF uttrycker sin tillfredsställelse med att banksektorn är sundare nu än då, och att ekonomin har uppvisat en positiv utveckling med tillväxt på 1,5 procent förra året.
Men ungdomsarbetslösheten steg till 35,5 procent under 2014, och den allmänna arbetslösheten till 16,1 procent. När arbetslösheten nu anses ha stabiliserats är det på en fortsatt hög nivå, 14,5 procent under 2016 enligt EU-kommissionens prognos. Statsskulden ökar till och med – kommissionen räknar med att den kommer att nå sin högsta nivå i förhållande till BNP i år, på 108,4 procent. (Sveriges skuldkvot är drygt 40 procent.)
För Cyperns del försvåras dessutom återhämtningen av det stora beroendet av ryska pengar. Tusentals ryska företag är verksamma i Cypern, stora investeringar görs av ryska medborgare och turistnäringen är kraftigt beroende av ryska besökare. När den ryska ekonomin nu krymper till följd av strukturella svagheter, drabbar det också Cypern. ”Den utländska efterfrågan väntas påverkas negativt av den förvärrade ekonomiska situationen i Ryssland”, skriver EU-kommissionen.
Så någon framgångssaga är Cypern knappast. Men att ett land som stod på randen till kollaps för ett par år sedan, och vars svaghet hotade hela eurosamarbetet, nu klarar sig på egen hand är stort nog.