EttÄrsdagen av flyktingöverenskommelsen mellan EU och Turkiet passerade nÀrmast spÄrlöst förbi, firad av ingen. De förhoppningar om fördjupat samarbete som uttrycktes i överenskommelsen den 18 mars 2016 har ocksÄ kommit pÄ skam. Men trots allt lever den.
Ett mÄtt Àr antalet asylansökningar. FörstagÄngsansökningarna i EU under sista kvartalet 2016 var bara hÀlften sÄ mÄnga som under sista kvartalet 2015. Minskningen av antalet asylsökningar frÄn syriska medborgare har varit Ànnu större: Under sista kvartalet 2016 inkom 76 procent fÀrre ansökningar Àn sista kvartalet 2015.
DĂ€remot har överenskommelsen inte, som det uttrycktes i den gemensamma kommunikĂ©n, krossat smugglarnas affĂ€rsmodell. Ett stort antal migranter smugglas pĂ„ den Ă€nnu farligare sjövĂ€gen frĂ„n Libyen till Europa â vilket i sig har vĂ€ckt tanken om att sluta liknande överenskommelser med staterna i Nordafrika. Till skillnad frĂ„n dessa har dock Turkiet den otvivelaktiga fördelen som avtalspart att kontrollen över det egna territoriet inte Ă€r ifrĂ„gasatt.
En betydande nackdel ur EU:s perspektiv har dock visat sig vara Turkiets benĂ€genhet att anvĂ€nda överenskommelsen i en form av utpressning. I november förra Ă„ret hotade Turkiets president Erdogan med att âöppna portarnaâ för miljontals syriska flyktingar efter att det frĂ„n Bryssel hade yttrats kritik mot det turkiska styrets hantering av oppositionen. NĂ€r Europaparlamentet senare samma mĂ„nad röstade om att avsluta förhandlingarna om EU-anslutning med Turkiet, var det dags igen. âOm ni gĂ„r lĂ€ngre kommer dessa grĂ€nsspĂ€rrar att öppnasâ, sa Erdogan dĂ„. I februari Ă„terkom Erdogan till frĂ„gan, och sa att Turkiets tĂ„lamod höll pĂ„ att tryta.
Nu har hotelserna börjat framföras igen, denna gĂ„ng efter att turkiska politiker hindrats frĂ„n att bedriva folkomröstningskampanj i europeiska lĂ€nder. Det var dĂ„ utrikesministern Mevlut Cavusoglus tur att ta upp trĂ„den, med underförstĂ„dda hot i stil med att âvi behöver inte nĂ„gons tillstĂ„ndâ för att upphöra med implementeringen av flyktingöverenskommelsen. Inrikesministern Suleyman Soylu kvantifierade hotet: Turkiet skulle kunna skicka 15â000 flyktingar i mĂ„naden till EU.
Det kan sĂ„ledes tyckas som om överenskommelsen lever pĂ„ lĂ„nad tid. Men Ă„ andra sidan vittnar frekvent framförda hot utan uppföljning inte om nĂ„gon sĂ€rskild substans. Och för Turkiets del har efterlevnaden av överenskommelsen hittills inte varit sĂ€rskilt betungande. FĂ€rre Ă€n 1â000 asylsökande har Ă„terförts frĂ„n Grekland till Turkiet. Samtidigt pĂ„gĂ„r överföringen av tre miljarder euro frĂ„n EU, medel som gĂ„r till flyktingars uppehĂ€lle och byggnation av skolor exempelvis. I ett land som för nĂ€rvarande har tagit emot nĂ€rmare tre miljoner syriska flyktingar, varav nĂ€stan en fjĂ€rdedel under 18 Ă„rs Ă„lder, Ă€r stödet högst behövligt.
Att överenskommelsen fortfarande lever Àr i sig ett bevis pÄ att bÄda parter har behov av den. Det skulle vara irrationellt att skrota den för dess egna brister. DÀremot tycks det som om den turkiska ledningen av rent inrikespolitiska skÀl Àr beredd att riskera överenskommelsens framtid i en ensidig eskalering visavi Europa.