Insändaren är välskriven, och personen eller personerna bakom den vill ge en annan bild än den som kommit fram i höstens artiklar där föräldrar kritiserat verksamheten.
"Vi upplever att våra barn trivts mycket bra med kompisar och personal då de pratat mycket gott om dem hemma och saknat dom på helger och lov", skriver de bland annat.
Problemet är bara att vi saknar en avsändare. Vi vet inte vem som skickat brevet. Och då kan jag inte publicera det.
"Men vadå, det finns ju många insändare som är anonyma?" tänker ni kanske.
Javisst, så är det, men både när det kommer till insändare och sajtkommentarer så vet vi alltid vem som står bakom signaturen. Det är en viktig regel så att vi kan kontakta skribenten vid oklarheter. Vi kan också med högre säkerhet veta att personen verkligen är den person som den utger sig för att vara, i insändaren.
Rent teoretiskt skulle det annars kunna vara en vd som hyllar sitt företag, eller ett kommunalråd som skriver insändare på insändare om hur bra kommunen jobbar. Systemet är fortfarande inte vattentätt, men det är en stor skillnad mellan att ha en namngiven källa att kontakta, och att inte ha det.
Men ämnet är viktigt att diskutera och inte alls svartvitt. En del läsare brukar efterfråga namnkrav till kommentarsfält och insändare för att få en mer sansad debatt.
Och visst kan jag se en poäng med det. Men samtidigt skulle vi förlora röster som kanske mest av alla behöver höras: De som lyfter orättvisor, men som av rädsla för repressalier inte vågar stå med sitt namn offentligt. De som använder sig av själva styrkan och syftet med yttrandefriheten – att var och en ska ha rätt att offentliggöra missförhållanden.
Att vi på så sätt får ett bättre samhälle.
Och hur skulle vi dra gränsen mellan vilka vi skulle avkräva namn, respektive inte?
Gällande Toteboinsändaren, så ville vi verkligen publicera den. Därför skrev min reporter ett inlägg i en lokal Facebookgrupp i Totebo med information om att en skribent skickat en insändare, och att den gärna fick höra av sig till oss.
Det gjorde den också, i ett nytt anonymt brev. Skribenten fortsatte att argumentera för sin rätt att bli publicerad, men ville inte ge sitt namn av rädsla för att bli "uthängd".
Till skribenten vill jag därför betona: Vårt källskydd är en av yttrandefrihetens grundpelare. En uppgiftslämnares rätt att vara anonym är så stark att den journalist som bryter källskyddet kan hamna i fängelse.