I förra veckan släpptes en rapport från ett nationellt medborgarråd. De föreslår olika åtgärder för klimatomställningen. Sextio medborgare har valts ut för att spegla ett genomsnitt av Sveriges befolkning. De har träffats sen i mars, fått gedigen information av forskare och genom dialoger arbetat fram förslag på åtgärder som de presenterar för riksdagen.
Resultatet är verkligen hoppfullt. Exempel på förslag som fick stort stöd i rådet var att satsa kraftfullt på järnvägsutbyggnad, göra kollektivtrafiken billigare, elektrifiera tung trafik, bevara naturområden, minska behovet av bilar i storstäder…
En riktigt uppmuntrande slutsats av experimentet visar att det mini-Sverige som skapades för att representera Sveriges befolkning har mycket mer radikala förslag än våra folkvalda riksdagspolitiker. En insiderkommentar jag fick från en deltagare i rådet var att man överlag hade haft respektfulla dialoger trots helt olika uppfattningar. Och deltagarna tycks ha lärt sig mycket om klimatfrågorna och blivit engagerade att själva delta i omställningen. Kanske har också deras demokratiska sinnelag utvecklats. Den tanken ger hopp.
Jag har börjat använda uttrycket ”demokratiskt sinnelag”. För mig står det för en mogen, skapligt trygg person som bryr sig om det gemensamma, om allas livsvillkor och som arbetar på sitt mod att våga föra dialog med alla, speciellt de som tycker väldigt olika. Vi vet att uppmuntran till att ständigt söka mer kunskap och till att vara mer nyfiken på andras erfarenheter utvecklar personlig mognad. Det är också grunden för ökad bildning och förmåga till att samskapa med andra.
Mina erfarenheter är att om andra visar att de vill lyssna på mig, frågar och är nyfikna blir relationen så trygg att jag blir öppen för att lyssna på den andre. En sådan dialog förändrar mig förmodligen lite grand till att bli mer klok och ödmjuk. Blir jag däremot ifrågasatt och upplever att den andre försöker överbevisa mig kommer jag automatiskt att gå i försvar. Jag kanske stänger öronen, blir tyst eller höjer rösten med fler argument. Om jag känner mig helt missförstådd kanske det leder till att jag försvarar mig med hot, ironi, rentav hämnd.
Att föra demokratiska samtal där alla ges utrymme är en förmåga som behöver läras in och tränas på. Jag tänker att ett demokratiskt sinnelag, dvs förmågan att ta in andra och samtidigt våga uttrycka egna erfarenheter börjar mycket tidigt i livet. Forskning visar att barn som har knutit tillitsfulla band med sina föräldrar vid tre års ålder tenderar att visa fler sociala beteenden som vänlighet, empati och generositet under tonåren. Träningen i det demokratiska sinnelaget fortsätter i bästa fall vid familjens middagsbord. Barn som blir respekterade och inbjudna till samtal lär sig bli nyfikna, vill lära sig mer och vågar uttrycka egna uppfattningar. Föräldrar som inte själva har upplevt demokratiska dialoger hemma vid middagsbordet har svårt att ge sina barn den erfarenheten. Därför har förskolan och skolan ett kompensatoriskt uppdrag att förankra respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar. Det behövs mycket resurser och gedigna kompetenser för att kompensera och hjälpa speciellt de barn som inte fått med sig ett demokratiskt sinnelag hemifrån.
Mot bakgrund av erfarenheten från nationella medborgarrådet vill jag ge ett välmenat förslag till vår statsminister. Ge riksdagens ledamöter ett gemensamt uppdrag. Under sex månader ska de tillsammans arbeta fram en konkret plan för klimatomställningen. De får all tänkbar hjälp av forskare och de ska delta regelbundet varje vecka i dialoggrupper över alla partigränser. Inga journalister deltar. Inga enskilda partier får ta kredit av det gemensamma resultatet. Låt sedan alla oss medborgare få uttrycka vår reaktion på planerna i en folkomröstning. Jag tycker det här är ett rätt kul tankeexperiment nu när vi ser så mycket motsättningar och ilskna röster mellan olika partiföreträdare.
Men om nu inte demokratiarbetet kommer att ske så här i riksdagen får vi medborgare själva ta ansvaret och göra vårt jobb för att stärka demokratin. Träffas till samtal, inhämta kunskaper, tala med politiker, göra aktioner, utveckla vårt demokratiska sinnelag tillsammans i alla möjliga sammanhang. På så sätt är det vi tillsammans som skapar de goda nyheterna.