När jag blivit så stor att jag rörde mig ensam längre hemifrån, kanske till och med ”på stan”, så hände det att jag träffade någon äldre släkting eller bekant till oss. Då stannade jag förstås och pratade en stund. Pratstunden avslutades nästan alltid med orden ”Häls hem, dö”! De orden är ett bra exempel på en språklig rutin, en färdig fras som vi plockar fram i en viss situation.
Ofta tänker man sig att vår språkförmåga består av flera delar: ett ordförråd med ord och sen lite regler av olika slag. En del regler talar om hur vi uttalar och stavar orden, andra hur vi kan ändra form på dem och ytterligare andra hur vi får kombinera dem. Men det är inte så enkelt att vi alltid tar fram orden ur vårt ordförråd och sen sätter ihop dem på olika sätt med hjälp av reglerna. Vi har också ett mycket stort förråd av mer eller mindre färdiga kombinationer av ord som ”Häls hem, dö!” ”De beror sa på” är ett annat exempel från Västervik: ”Kommer du imorrn? – Ja, de beror sa på.”
Då och då hände det att jag åt hos familjen till någon kompis som man var hemma hos. Av någon mamma som vår familj kände väl kunde jag få höra ”Ät du barn lille, du har’t inte för fett hemme!” Precis som för ”Häls hem, dö”, är betydelsen hos ”Ät du barn lille…” exakt den som orden i sig förmedlar. Men ”Ät du barn lille…” användes nog bara på skämt.
”Ät du barn lille…” liknar ordspråk som ”Först till kvarn får först mala”, fast ordspråken är mycket mer spridda och uttrycker något som man för fram som en allmän sanning. ”Först till kvarn…” handlar inte om malning av säd, utan om något mer allmänt. Att en färdig fras inte har en bokstavlig betydelse är mycket vanligt. På västerviksk mark var uttrycket ”bevar da väl” mycket vanligt. Men det betyder inte att man ska ta hand om sig väl, utan användes allmänt förstärkande: ”Ja va åt stan igår, å bevar da väl va dant å folk de va”.
Särskilt vanligt är det att verb är inblandade i färdiga fraser. Ett vanligt sätt att verkligen inpränta att något luktar illa var att säga att det ”oser as”. Det behöver inte handla om liklukt. Och exemplen är många. Ett jättevanligt uttryck som ”lägge å” kan betyda precis det som orden säger: ”Lägg bare å grejera på backen så länge.” Men det kan också betyda ’att sluta’ eller ’att fara iväg’: ”Lägg å me de där!”, ”Han la å åt stan utan å tale om’et för mej.”
En västerviksbo har sagt att han för länge sen hörde en annan ropa till sin son: ”Kom hem pojkjävel, annars slår ja bena å da”! Han fastnade för det uppenbart ologiska i yttrandet om man tolkar det bokstavligt. Grabben skulle ju ha fått svårt att komma hem utan ben. Men vi har förstås att göra med en färdig fras ”slå bena å” som betyder ’ge mycket stryk”.