Jag besökte gymnasiet för att prata om journalistik. Ungdomarna jag träffade hade lågt förtroende för medier.
”Nej, vi hittar inte på, inte ens litegrann, inte medvetet i alla fall”, blev mitt ganska avslagna svar.
Flera undersökningar om svenskarnas mediavanor pekar åt samma hål. Förtroendet för journalister minskar. I de flesta åldrar, men i synnerhet bland ungdomar. Det fick även Nick Näslund, publikredaktör på Sveriges Radio i Kalmar, klart för sig när kanalen ställde frågor om ungdomars syn på media. Ungdomarna kanalen träffade hade uppfattningen att media fabricerar nyheter, hittar på och ljuger medvetet.
När jag hörde reportaget på SR gjorde det ont i mig, så klart, stolt journalist som man är. Det gjorde kanske ont även i Nick Näslund. För vad gör man när man känner sig utsatt för orättvisa och felaktiga påståenden? Jo, man börjar twittra. Och det gjorde både jag och Näslund. I tweetsen försvarade vi kåren och det uppdrag press, radio och tv har. För att uttrycka det milt: alla höll inte med. ”Det är otroligt att ens någon ungdom tror på er journalister”, var ett av flera inlägg. Många skrev även privata meddelanden med innehåll som jag inte ska citera här av olika skäl.
Varför är det så här? Varför tror man att medierna hittar på? Vi vinklar, det stämmer. Vi måste välja ingång, vi kan inte redovisa allt. En tidning eller ett radio/tv-inslag där man berättar allt i minsta detalj skulle få publiken att somna. Vårt uppdrag är inte bara att redovisa det som sker, vi ska göra det lättbegripligt också.
Att journalister skulle fabricera nyheter och medvetet ljuga för att sälja lösnummer är trams. En myt som av någon anledning vägrar att dö. Däremot hottar man till rubriker för att locka till läsning och fler klick på webben. Det är inte samma sak som att innehållet i rapporteringen är ljug. Nick Näslund på SR driver en tes om att det låga förtroendet kan grunda sig i att vi journalister är dåliga på att berätta om hur vi jobbar och varför vi gör som vi gör. En ökad kunskap om vårt arbetssätt och uppdrag kan ge en ökat förtroende, ungefär. Jag är beredd att hålla med. Jag kommer försöka berätta mer om hur vi jobbar i några återkommande krönikor framöver. Är det något speciellt ni undrar över? Ställ gärna frågor till mig på christoffer.nielsen@vt.se eller ring mig på 0490-666 75. På twitter finns jag som @mrctnielsen
Vi hörs!