Efter ett stopp i Göteborg på vår bilsemester genom Sverige, skulle vi byta kust. Jag tror att vi skulle till Öland, men behövde mellanlanda i Småland.
Som vanligt kryssade vi mellan vandrarhem, och i en vältummad STF-bok i bilen hade mamma och pappa spanat in boendet i Ankarsrum, som ett lämpligt stopp.
Från en telefonkiosk på västkusten ringde pappa för att boka rum, men fick negativt besked.
Det var fullt.
– Men förresten! ...sa rösten i telefon.
– Jag har en mamma som bor i Västervik, som kanske kan ta emot er. Jag ringer och hör med henne!
Så blev det också. Vi tog sikte på en villa i Västervik där en äldre kvinna kunde upplåta sin nedervåning till en trebarnsfamilj från Västerbotten. Såhär 35 år senare är minnesbilderna fragmentariska, men i ljust skimmer bevarade.
Jag minns att vi för ovanlighetens skull åt middag framför teven. Jag antar att vi anlände sent för maten sammanföll med "Allsång på Skansen", som då leddes av en käck Bosse Larsson.
På tallrikarna hade vi kokt Sibyllakorv, pulvermos och ketchup.
Men det som fick minnet att fastna var det varma bemötande som vi fick av kvinnan på övervåningen. Hon gjorde inga större åthävor, men jag vill minnas att vi fick gå loss på hennes körsbärsträd, och att hon blev innerligt glad åt att vi gladdes åt det.
Körsbär hade vi mycket av hemma, men de var ju långt ifrån mogna än, 100 mil norrut.
Jag vill också minnas att det var ett rött eller vitt trähus, byggt i vinkel, och att det låg på Högalidsgatan, nära hamnen. När jag en dag i våras körde förbi där och bläddrade i minnet stämde inte allt, men det mesta. Något körsbärsträd hade de nuvarande ägarna inte hört talas om, men det var ju som sagt ganska många år sedan det där hände.
Att jag idag spenderar mina dagar i Västervik är en följd av många saker, men det första intrycket är inte oviktigt i sådana val. Ett gott värdskap kan få ringar på vattnet.
Midsommartid på Västerviks-Tidningen brukar för övrigt också handla om såna här första intryck, men då i form av att vi får välkomna hit sommarvikarier. Så även i år, även om Robert Preusse, Tuva Strand, Christer Andersson och Anna Erlandsson alla är bekanta namn redan tidigare.
Det är däremot inte Teodor Håkansson, en Malmöit som vi lockat upp för en sommar i sommarstaden. Det är alltid inspirerande att få in nya krafter på redaktionen, som kan se saker med nya ögon.
Vi ses på stan, eller i spalterna. Glad sommar!