Hon är socialt kompetent och har lätt för att lära, ett till synes "enkelt" barn. Ändå uttrycker hon att skolan inte är något för henne. Hon vill hellre undervisas hemma, säger hon (men hemskolning är som bekant inte tillåtet i Sverige).
Samtidigt hör jag om föräldrar vars barn inte går i skolan alls. Begåvade barn, i vad det verkar välfungerande familjer. Föräldrar som sliter sitt hår, inte vet vad de ska ta sig till. Barn som kämpar men knappt orkar ta sig ur sängen. Än mindre klarar att ta sig till skolan. De flesta har väl numera åtminstone någon familj i sin bekantskapskrets där ett eller flera barn under perioder varit "hemmasittare", som det kallats i medierna på senare år.
Vad är det egentligen som har hänt? Vems "fel" är det att barnen inte vill/klarar av att gå till skolan? Har det blivit lättare att skolvägra? Är det roligare att vara hemma nuförtiden? Handlar det om en ökad psykisk ohälsa, eller är det skolmiljön och dagens pedagogik som är problemet? Eller fanns kanske samma problem förr – men att vi blivit bättre på att uppmärksamma det?
I en rad artiklar har vi intervjuat pedagoger, skolledare och personer inom elevhälsan och även en förälder till barn som i perioder inte klarat att gå till skolan. Vi får många ledtrådar – men inga exakta svar på frågorna. Kanske finns det lika många svar som det finns frånvarande elever.
Inte ens om problemet är större nu än förr vet vi säkert, det finns nämligen ingen sådan statistik.
Tydligt är i alla fall att det läggs ett stort jobb på att få barnen att vilja komma till skolan, och stanna där. Ute på skolorna, på gymnasiet och inom elevhälsan. Skolmiljön är viktig, vet man, och även att hålla koll på de elever som börjar vara borta lite mycket. Frånvaro kartläggs numera och följs systematiskt, för att förebygga att den blir ett problem.
När jag tänker tillbaka på min egen skoltid har jag inget minne av några "hemmasittare", även om vissa såklart var borta mer än andra. Men så såg samhället också ganska annorlunda ut. Det fanns inga mobiltelefoner eller sociala medier, tempot var långsammare och nog var det lite mer katederundervisning, åtminstone i början av grundskolan.
Hur såg din skoltid ut? Hade du klasskompisar som under perioder inte kom till skolan, eller var det här med skolfrånvaro ett icke-existerande problem? Varför var det så, i så fall, tror du?
Dela gärna med dig av tankar och erfarenheter i kommentarsfältet, eller skicka ett mejl till caroline.petersson@vt.se