Jag söker i bakhuvudet efter ett citat om konsten och kulturen. Någonting i stil med "Det är i svåra tider vi behöver konsten som mest". Jag googlar lite men finner inte vad jag söker, däremot hittar jag en uppsjö andra intressanta och tänkvärda citat som rör ämnet konst.
Exempelvis: "Bara med konsten kan man uttrycka det man inte begriper" som tillskrivs illustratören och författaren Henrik Tikkanen. Eller "Det underbara med kameran är inte dess förmåga att förvandla fotografen till konstnär, det är ingivelsen den ger honom till att fortsätta se", som ska ha uttalats av den amerikanske teaterkritikern Brooks Atkinson.
Eller vad sägs om det här – med ett liknande budskap som Tikkanens – "I konsten är bara ett viktigt: det varom man ej kan tala", som ska ha nedtecknats eller uttalats av den franske konstnären Georges Braques.
På filmfestivalens första dag var temat tydligt. Flertalet filmer behandlade utsatthet, flyktingskap och integration. Och en av dessa filmer var Reza Parsas "Gränsen" (från 1995).
En 30 minuter kort film som träffar rakt i solar plexus.
Handlingen utspelar sig i ett klassrum i en svensk skola där en kvinna håller en manlig lärare och två elever, en pojke och en flicka, som gisslan under vapenhot. I klassrummet finns också kvinnans dotter.
Kvinnan (spelad av Susan Taslimi) har just fått veta att hon fått avslag på sin asylansökan för sig och dottern. Och nu kräver hon att få tala med statsministern, hon kräver också att i direktsänd radio få vädja till svenska folket att låta dottern stanna.
Jag slås av hur mäktigt, märkligt och fantastiskt det är det som konsten, filmen och litteraturen faktiskt kan åstadkomma. Konsten – för att använda ett samlande begrepp – kan ju på något sätt ändå få oss att förstå det som inte går att förstå, och den kan få oss att verkligen se det vi måste se, för att återknyta till de inledande citaten.
Reza Parsas film tar mig fullständigt i besittning. Det går inte att titta bort. Jag kan inte strunta i att se det som jag måste se.
Lite kuriosa:
Regissören Reza Parsa föddes i Teheran 1968 och kom till Sverige som krigsflykting 1980.
Som vuxen studerade han film vid regilinjen på Den Danske Filmskole. Dessförinnan lade han grunden för sina vidare filmstudier just i Gamleby, på GTV (Gamleby tv-produktionsutbildning).