Sommaren är mer eller mindre halvvägs och många av er, liksom jag, firar semester någonstans i Sverige, ute i världen eller hemma. Det pratas mycket om vädret så här års och framför allt om hur det kommer att bli under semestern. Personligen spelar det mig ingen roll hur vädret blir och jag vill påstå att jag anpassar mina aktiviteter efter rådande väder. Ponera nu att vädret blir av grov innesittarkaraktär, det vill säga ösregn, hagel och kyla. Då tänker jag tipsa om tvenne riktigt sevärda filmer när UNO-spelet försvunnit och en heldags trängsel på IKEA inte känns så vansinnigt angeläget.
The Blair Witch Project (1999) är en, numera, klassisk skräckfilm där regissörerna Daniel Myrick och Eduardo Sanchez med improviserade dialoger, suggestiv stämning och ett dokumentärt grepp tog termen ”found footage” till den breda massan. 1994 ger sig tre filmstudenter ut i skogen för att spela in en dokumentär om Blair-häxan, en lokal legend som det berättats om under årtionden i Burkittsville, Maryland. Den olycksaliga expeditionen går vilse och när en utav dem, Josh, försvinner under mystiska omständigheter börjar de två kvarvarande, Heather och Mike tvivla på om deras sinnen spelar dem ett spratt eller om det är Blair-häxan som ligger bakom.
De tre studenterna hörs aldrig mera av igen och antas vara döda. På hemsidan www.blairwitch.com publiceras ett stort antal stillbilder och filmfragment från deras upphittade film- och ljudutrustning. Detta material ligger till grund för filmen och är de sista spåren efter de försvunna ungdomarna.
Den virala kampanjen (och bootlegs av filmen) som föregick premiären fick många att tro att filmen var äkta och att de tre ungdomarna verkligen hade förolyckats. Dock måste man komma ihåg att Internet fortfarande var i sin linda och att källkritiken kanske inte var helt på topp. I alla händelser gick bluffen hem; filmen spelade in över 245 miljoner dollar och de tre okända skådespelarna (Heather Donahue, Joshua Leonard och Michael C. Williams) blev världskända över en natt.
Det här är ingen vanlig skräckfilm med sönderslitna kroppar och hinkvis med blod utan talar till något mer primalt hos oss; paranoid skräck och total isolering.
Gosford Park (2001): Roberts Altmans amerikansk-brittiska kriminaldrama som, enligt mig, egentligen inte är ett kriminaldrama utan mer skildrar herrskap och tjänstefolk på en brittisk herrgård under 1930-talet. Medan överklassen skålar i dyrt vin försiggår febril aktivitet bland tjänstefolket. Mitt i all tillgjord gemyt mördas godsherren brutalt men vem är den skyldige?
Med en myriad av namnkunniga skådespelare (Helen Mirren, Derek Jacobi, Maggie Smith, Stephen Fry och många fler) och givetvis högklassigt skådespeleri bäddar detta för en filmkväll där vackert 30-talsmode, ekivoka kärlekshistorier och överklassens självupptagenhet spelar en minst lika stor roll som mordgåtan i sig.
Så fyll skålarna med snacks, plocka fram valfri kyld dryck, sätt dig bekvämt tillrätta i favoritsoffan och se fram emot några timmar med film i sommarkvällen.