Som hockeyfrälst sedan barnsben och mer eller mindre uppväxt i fina Tjusthallen – legenden Hasse ”Kina” Karlsson hade ett namn för oss som alltid var i ishallen: hallråttor – så välkomnar jag den stundande hockeysäsongen. I min krets pratar vi alltid i termer som ”han floppar”, ”han blir riktigt bra” ”danska ligan är sådär” och så vidare. Men nu känner jag att det är dags att sluta spekulera, diskutera, stöta och blöta och skissa på potentiella line-ups. Släpp pucken.
Västerviks IK kommer den kommande säsongen att spela i hockeyallsvenskan. Sug på den en stund. Jag kommer i nästa vecka att presentera min årliga ranking och kommentarer om varje spelare. Förra året skrev jag att både Victor Öhman och Joakim Thelin hade floppvarning. Det har jag fått äta upp mer än en gång.
Så vad kan vi förvänta oss av årets VIK? Numera elitföreningen, VIK? Först och främst ska vi slå fast en sak. Den viktigaste påskriften är varken Dan Petterssons eller Joacim Hedblads. Det är Mattias Karlins. Den kontinuiteten han står för – vilket också påvisas i antalet spelare som tar klivet upp med föreningen – och det metodiska arbete han tillsammans med Tomas Lind, och på senare år Ragnar Karlsson, lagt ner, är den enskilt största anledningen till att Västerviks IK gått från division två till näst högsta serien. Mastermind Karlin har visat upp en proaktivitet i sitt coachande, visat sig kunna få offensiva äss att spela det enkla, och kunna stänga ner tunga lagmaskiner. Karlins fötterna-på-jorden-mentalitet kommer att ge VIK en fullgod chans att lyckas.
På isen tror jag att VIK kommer att ta sina poäng. Hedblad kommer fortsätta göra mål, och en del av nyförvärven ser mäkta spännande ut, där jag själv är mest nyfiken på Olle Liss. Utmaningen ligger i att hålla en hög lägstanivå över 52 omgångar. En grop med fyra raka förluster är svår att klättra ur, speciellt med tanke på att VIK har ett knippe spelare som är färska på nivån. Sedan måste man fortsätta att ha Plivit Trade-hallen som borg. Det tryck som skapas när vi sträcker oss över 2000-strecket och Rödblåa Fans får med sig sittplatspubliken är – faktiskt – mäktigt.
Statistiken visar att nykomlingar plockar i snitt flest poäng under första tredjedelen av säsongen. Starten blir monumental för VIK. Ponera att man adrenalinvinner på Hovet i premiären, dammar till topptippade Almtuna i hemmainvigningen, och kniper poäng av nya rivalerna (vem trodde det för några år sedan?) Södertälje i omgång tre. Då har VIK en våg att rida på. Om resultaten blir tvärtom ställs ledarna och spelarna för en rejäl utmaning. Har VIK ett lag för att hålla sig kvar, vilket rimligtvis är målsättningen? Jag tror det. Träffprocenten i värvningarna måste vara hög, Jonas Fransson måste vara den han måste vara, Lindman, Pettersson och övriga stöttepelare behöver ta ett kliv till, och man får sällan vara dåliga. Jag unnar många VIK-spelare – som ju gjort hela resan genom tvåan och ettan – den här möjligheten och kan bara tänka mig hur upprymda och redo de är att få skrinna ut i VIK-dressen på hockeyallsvenska isar.
Så. Släpp pucken.