Eva, som är född och uppväxt i Västervik, debuterade som författare 2016 med boken "Det ordnar sig, det ordnar sig". Den handlar om Klara som är nio år och växer upp i familjehem, precis som författaren själv har gjort.

– Klara är min fiktiva figur. Hon påminner om mig och mina erfarenheter, säger Eva Edberg.

I den nya boken, "Klara räddar pappa med korvmackan" är Klara yngre, sex år . Hon har en alkoholiserad pappa och en mamma som "sover på sjukhus". Själv bor Klara i familjehem. Boken skildrar bland annat hur Klara älskar sin pappa, men samtidigt inte vill kännas vid honom när han sitter full på en parkbänk.

Artikelbild

"Klara räddar pappa" är en bilderbok för barn från treårsåldern och uppåt. Eva Edberg är även illustratör och för första gången har hon både skrivit och ritat en egen bok.

– Det var så många som frågade, efter den förra boken om Klara, om jag hade något för yngre barn. Jag började fundera på det, rita och skissa och när jag väl började på den gjorde jag den på ett par månader.

– Jag gjorde på ett annat sätt när jag fick bestämma helt själv. I vanliga fall får jag ett manus som jag ska bildsätta, men här kunde jag tänka att det här behöver jag inte skriva, det kan jag rita i stället.

Efter att hon skrivit den första boken om Klara blev Eva också inbjuden att hålla föreläsningar.

Artikelbild

– Behovet av att dela erfarenheter och nätverka är stort, säger Eva.

Närmast ska hon vara inledningstalare på Familjeterapikongressen i Stockholm. Och i våras hade hon utbildningsdag för hela Kalmar läns familjehem, jourhem och kontaktfamiljer.

Artikelbild

– Jag ser att man har börjat bli mer öppen för att prata om olika slags familjer och det tror jag är bra för hela samhället.

Något som har hjälp Eva mycket genom livet, och som ledde till att hon blev grafisk formgivare och illustratör, är just att få uttrycka sig genom att rita.

– Det är som att äta sova och andas för mig. Det är nödvändigt för mitt välmående.

– För mig är det inte någon guldkant på tillvaron, det är rötterna, grunden. Därför tycker jag det är så viktigt att föra fram de estetiska ämnena i skolan. Det är nödvändigt för att vi inte ska bli enkelspåriga individer och för vår psykiska hälsa. I den tystnadskulturen som fanns när jag växte upp, vi pratade aldrig om situationen att växa upp i familjehem. Estetik var en ventilation, och jag mådde bra av att uttrycka mig med bland annat bilder, drama, dans, sång.