Walt Disney kunde inte teckna, det var vad alla sade. Han var bara en affärsman, och så såg han också ut: en mustaschprydd, leende man i kostym och glänsande, pomaderat hår. Man kunde se honom på tv i ”Kalle Anka och hans vänner önskar god jul” på julafton – ja, Disney själv var faktiskt med i programmet ända fram till 1971.

Han var min idol. Jag älskade Musse Pigg och drömde om att teckna filmer precis som Walt Disney.

Men Walt Disney var bara en affärsman som inte kunde teckna. Dessutom var han död.

Han dog för 50 år sedan, 15 december 1966. Eller rättare sagt: den 65-årige entreprenören och filmskaparen Walt Disney avled i lungcancer, men varumärket Walt Disney levde kvar.

Han hade en alldeles särskild förmåga att slå mynt av sina figurer och idéer. ”Steamboat Willie” (1928) var inte den första tecknade ljudfilmen, men med Musse Pigg i huvudrollen blev den en världssuccé. ”Snövit” (1937) var egentligen inte världens första tecknade långfilm (det var en argentinsk film från 1917) men slog alla kassarekord.

Disney hade idéer och gillade ny teknik, och var inte rädd för att satsa allt han hade på nya projekt.

Det fina var att Disneys skapelser aldrig blev gamla: samma filmer gick att visa om och om igen för nya generationer, och figurer som skapades redan på 20-talet kunde ständigt bli nya leksaker. Så medan nya filmer ibland gick lite knackigt växte Disneys imperium ändå hela tiden. Kulturimperialism, hette det när jag var liten.

50 år efter Disneys död äger hans företag en rad starka varumärken: animationsstudion Pixar, Marvels superhjältar och Star Wars. Detta mäktiga företag har dessutom mer än bara vinstmaximering på sin agenda. I en tid när rasismen och sexismen är på väg ända in i Vita huset har Disney en polynesisk flicka i huvudrollen i ”Vaiana”, Pixars ”Coco” utspelar sig i Mexiko, Spindelmannen har en bästis från Filippinerna i Marvels senaste trailer och de nya Star wars-filmerna har latinamerikaner, svarta och kvinnor i hjälterollerna.

Om Walt Disney själv skulle tyckt mångfaldsarbetet var viktigt är väl osäkert, men så länge pengarna rullar in och publiken får underhållning sker allt i hans anda.

Att han fortfarande är så framgångsrik 50 år efter sin död beror på entreprenörsandan. Han släppte pennan, överlät ritandet till sin personal och fokuserade på nya idéer och expansion. Men allt började med den där pennan. För Walt Disney kunde faktiskt teckna.