Det är i mitten av oktober och Christian Unge berättar över telefonen att han under det här året bara har åtagit sig några få publika framträdanden. Ett av dem är i Västervik och Bokens afton den 6 november.
Förra året kom den självbiografiska boken “Har jag en dålig dag kanske någon dör” där Christian Unge granskar misstag som han själv begått i sitt arbete som läkare, både i sin tjänstgöring för Läkare utan gränser och hemma i Sverige. Han skriver om vården i stort med kunskapsbrist, handledning av nyutbildade läkare som inte fungerar, administration som tar tid från möten med patienter, stress och svåra etiska gränsdragningar. Han berättar om systemfel som brist på vårdplatser och specialiseringen i storstadsregionerna. Läsarna får också veta hur det kom sig att han utbildade sig till läkare och om de första åren i den vita rocken.
– Det blev väldigt många föreläsningar i samband med den boken. Att åka riket runt är egentligen superkul och att träffa läsare är underbart. Men jag var tvungen att pausa ett tag.
I våras var Christian Unge återigen aktuell med en ny bok, den här gången med “Går genom vatten, går genom eld” som är den första i en serie spänningsromaner med akutläkaren Tekla Berg i centrum. Bok nummer två “Ett litet korn av sanning” ges ut i maj nästa år. Det är ett högt tempo med skarpa karaktärer från olika samhällsskikt som vävs samman. Christian Unge har tidigare skrivit tre deckare förlagda till Afrika om kirurgen Martin Roeykens.
Varför spänningsromaner?
– När jag forskade om hiv i slumområden ville jag berätta mer om det och märkte att jag drogs till fiktionen. Visst, jag skriver sakprosa också, men jag vill levandegöra och föra fram kunskapen och jag vill nå ut till en så bred publik som möjligt.
Upptakten i “Går genom vatten, går genom eld” är en brand i ett höghus som misstänks vara en terroristattack. Arbetsbördan på akuten är pressad. Tekla Berg skickas till platsen och lyckas rädda flera skadade.
– Jag skriver om sjukvården och sjukhusorganisationen. I Teklaböckerna har jag byggt upp ett universum runt det fiktiva Nobelsjukhuset i Stockholm. Det handlar om etiska dilemman och kunskapsbrist, om möten mellan sjukhuspersonal och privatisering av sjukvård. Det är högt och lågt kan man säga. I fiktionen kan jag ta ut svängarna.
– Patienterna belyser olika dilemman. Det kan vara dödshjälp till exempel, var går gränsen? Frågorna är oerhört komplexa och det försöker jag belysa.
Läsaren får efter hand en bild av Teklas familjehistoria med en pappa som dog tidigt, en dement mamma och en strulig bror. Hon jobbar extremt mycket, har hög kapacitet, ett fotografiskt minne och en nästan omänskligt hög arbetskapacitet.
Finns det något av dig själv i Tekla Berg?
– I wish, skrattar Christian Unge. Hon är essensen av en bra läkare. Hon sätter patienten hundra procent i centrum, är orädd och står upp mot alfahannarna. Hon måste jobba mycket för att kunna hjälpa sin bror och får lida för sina val i vardagen. Att hon har fotografiskt minne är en krydda.
Parallellt med Teklas historia utspelar sig händelser i ett kriminellt nätverk med familjen Umarov i spetsen. Deras drogmonopol är hotat och mellan patriarken Victor Umarovs barn härskar avundsjukan. Det trots att lojalitet och kärlek är det som familjen håller högst.
– Det är fokus på familjer och relationer. I gangsterfamiljen är banden starka till skillnad mot Teklas.
Christian Unge säger att balla teknikprylar eller häftiga lösningar inte är hans grej för att föra handlingen framåt. Det är karaktärernas relationer sinsemellan som han är intresserad av.
Det är många medicinska termer i boken. Själv fick jag vända mig till google att förstå vad Tekla Berg och de andra läkarna sysslade med. Hur tänker du kring det?
– Det är ett helt medvetet språkbruk. Det är så vi pratar, det ska låta äkta och proffsigt. Det är en fin avvägning förstås. Få blir irriterade för att de inte förstår direkt.
När det gäller skrivprocessen berättar Christian Unge att han i ett excelark har en synopsis, en stomme, med trådar och många detaljer i handlingen färdig, innan han börjar med själva skrivandet av de olika scenerna.
– Jag skriver två till tre timmar tidigt på morgonen varje dag, snabbt och mycket. Sedan gör jag annat. På kvällen läser jag igenom vad jag har skrivit.