Att boken blev av just nu kan hon "tacka" en stelopererad tå för.
– Flera bekanta har legat på om att jag borde samla mina texter i en bok, och när jag så var gipsad i över en månad i vintras slog det mig att det kunde vara läge att göra slag i saken, berättar hon.
Vi hälsar på hemma hos Lena i Rispetorp, Hallingeberg, en dag i början av april. Ett lätt vårregn kysser marken och sälgen har precis börjat slå ut.
Vintern känns avlägsen. Men under hela gråkalla februari satt Lena hemma på kammaren och gick igenom alla de kolumner hon författat under sina 15 år som skribent och krönikör i VT.
En rolig men tidskrävande syssla.
De som känner Lena, och de som troget läst hennes personliga kolumner, tycker nog att boktiteln är ganska självklar – eller åtminstone väldigt passande.
Som ortsombud i Hallingebergstrakten har hon bevakat sådant som hänt nästgårds, i hembygden. Men hon har också fört in andra delar av världen i VT:s spalter, i synnerhet i sina krönikor.
Lena har alltid bott på landsbygden, i Tjust, men allt sedan barndomen har hon regelbundet rest ut i världen.
– Varje sommar åkte jag och min syster med mamma och pappa till Tyskland och campade. Det var inte så vanligt då, på 50-talet. I min skolklass var jag ganska ensam om att ha rest utomlands under sommarlovet.
– Pappa som drev ett sågverk i Gamleby blev av med sin huvudvärk när vi reste i väg. Han led av migrän. Det var förstås spänningshuvudvärk, som släppte när han fick släppa alla krav för några veckor.
Som 12-åring besökte Lena koncentrationslägret Bergen-Belsen i norra Tyskland tillsammans med familjen – något som gjorde bestående intryck på dem alla.
Det var på 50-talet, ganska snart efter krigsslutet.
– Pappa var högerorienterad politiskt sett och hade beundrat Hitler som han menade hade moderniserat Tyskland och skapat bra och fina vägar och så vidare. Men efter besöket i nazisternas koncentrationsläger Bergen-Belsen blev pappa omvänd. Det skedde förmodligen när han med egna ögon såg vad som verkligen skett under kriget, det vill säga vad Adolf Hitler hade på sitt samvete.
– Jag kunde inte hjälpa judarna, men däremot kunde jag hjälpa en del andra. Så började jag tänka efter den där resan.
Följaktligen har Lena Pettersson, allt sedan ungdomen, engagerat sig för att hjälpa flyktingar på olika sätt.
Under kriget i forna Jugoslavien engagerade hon sig särskilt för flyktingar från Kosovo, ett land hon senare själv har besökt åtskilliga gånger. På senare år har hon också varit god man åt ensamkommande flyktingbarn.
Reser gör hon gärna och relativt ofta, och i alla väderstreck. Sedan ett par år tillbaka finns hennes andra hem i Kroatien.
Vad har då krönikorna i VT handlat om (varav närmare ett 40-tal finns med i boken)?
– Allt från fenomen i tiden och sådant som jag retat mig på till barnbarnens roliga citat och anekdoter från förr, säger Lena.
Och just som vi sitter och pratar vid köksbordet i Rispetorp backar en lastbil in på gårdsplanen.
– Åh, nu kommer ju böckerna. Vilken tajming!, utbrister Lena.
Boken släpps officiellt under hantverksmässan i Odensvi på lördag, den 12 april.